Alltför ofta hör man ”irakierna hade det bättre under Saddams regim”.
Visst så skiter USA i landet, vägen till målet är inte det viktiga, utan resultatet.
Resultatet är ett land utan förtryck, utan rädsla att få sina barn dödade av en grym diktator. Ett land där man har frihet och yttrandefrihet.
Att de befinner sig i det tidiga stadiet innebär bara att det kan bli mycket bättre.
Alla konspirationsfjortisar, gör världen en tjänst genom att läsa och inte blint tro på minsta lilla konspirationsteori. Fakta är alltid en bra start.
Under Iraqi Freedom så har ca. 100.000 civila dött (http://www.iraqbodycount.org/database/), där USA inte kan klandras för alla. Jag skulle säga att USA låg bakom ca. 30-40% av offren genom t.ex. flyganfall och artilleri.
Jämför man det med den ”trygga” Saddam regimen som är uppemot en miljon, och då räknar jag bort Iran-Irak kriget som skördade 1-2 miljoner liv).
Ca. 200.000 kurder dog under al-Anfall.
Lika många shiitiska muslimer miste livet, då Saddam ogillade kurder och shiamuslimer (som utgör majoriteten).
Om ni tror jag hatar Saddam för att jag är kurd så har ni så fel. Jag hatar tanken bakom nationalism och patriotism (det har inget med att jag saknar land). Och jag jävlas bara för att jävlas och inte för att jag ser någon skillnad mellan araber, turkar, afrikaner osv.
En släkting till mig var full på ett disko och råkade skalla ett porträtt av Saddam när han skulle resa sig. Nästa dag kom Baathpolisen och släpade ut honom efter att någon hade tjallat. De band honom efter en Jeep och drog honom genom öknen tills hans hud hade bränts av. Detta var inte tillräckligt för ett porträtt av Saddam är ju ovärdeligt, så de torterade sedan honom så grovt att han blev totalt förlamad. Det enda han kan röra är ögonen och tungan.
För ett jävla porträtt…
Vart är rättvisan i det? Jag skulle kunna pissa på Bush, då menar jag inte på en bild, utan på honom utan att jag skulle få sådan behandling.
Tortyr var mycket vanligt då.
Bland annat så spände man fast folk och band fast männens penisar. Gav de lite vatten då och då. Tills slut blir man pissenödig, men kisset kunde inte komma ut. Resultatet: urinblåsan sprängdes inifrån och man läts dö sakta men säkert.
Om inte det var tillräckligt så spände de TNT på en fånge och bad honom att springa till någon stolpe. Om fången skulle klara tiden, som med avsikt var hög, så skulle han få gå fri. Så fången springer och springer för livet, kommer fram till stolpen och är överlycklig. Kanske fäller han tårar och tackar Gud. BOOM säger det, efter att vakten tryckt på knappen.
Sedan har vi den klassiska köttkvarnen i större storlek, där man stoppade in människor och ut kom röd och saftig köttfärs. Only in Irak.
Om Saddam var grym, så framställde hans söner, speciellt Uday honom som Barbie.
Uday brukade gå på sightseeingtur i skolor och haffa tjejer, att de hade sjalar spelade ingen roll. Haffa på riktigt genom att säga ”vill du knulla mig eller så dödar jag dig”-aktigt. Såklart så säger man ”ja” till denna romantiska man.
Blir våldtagen, och som tack mördad och inlagd i en sopsäck. Som Udays vakter ställer utanför familjens dörr.
Familjen tror knappast på ”god morgon” uttrycket efter en sådan händelse.
Till och med fotbollslandslaget styrdes av sjuka Uday.
Man torterade de om de förlorat en match. Om Brasilien (den gyllene generationen med Ronaldo och Co.) förlorade, ska inte lilla fotbollsnationen Irak förlora? Vart finns logiken?
Jag vet att många araber gillar Saddam, t.ex. palestinier, syrier och libaneser.
Anledningen till att han var omtyckt var att han gav bistånd till dessa länder och hjälpte till genom att attackera Israel.
Snacka om att vara hjälte och hänsynslös diktator på en och samma gång.
Men denna hjälte basjade i toaletter av rent guld, medan folket levde i misär. Vilken förebild…
Ärligt talat så dör jag hellre i händerna av en terrorist än att dö för att inte supporta en idiot.
Hellre fruktar jag livet från några som vill förstöra ett land än att behöva frukta livet för att ha sagt eller tänkt på ett visst sätt. Hellre blir jag kallblodigt avrättad för att stått för yttrandefrihet, jämlikhet och rättvisa än att behöva dö bara för att ett lögnaktigt rykte går om att jag talar illa om någon.
Hellre så undviker jag stora massor där självmordsbombare kan finnas, vilket är mycket lättare än att jag kanske råkar säga något med fel ton och att det sedan leder till döden.
Kan någon säga mig vad som var bättre i dåtidens Irak? Jag vill verkligen veta.
De som saknar kunskapen kan jag förstå, man vet inte allt.
Till de som blint påstår att Saddam var bättre trots att de är medvetna om hans handlingar så undrar jag vilken verklighet ni lever i. Jag tror knappt det är samma jordklot vi bor på.