Svenska sommarn har ännu inte gjort mig besviken. Skulle jag fortfarande varit ett barn skulle jag sagt att någon pistolhotat solen att inte våga visa sig för det svenska folket.
Det fick mig nu, klockan halv tre på natten, att reflektera över det som nyligen har hänt. Norge förstås.
Hur som helst började jag skratta för mig själv. Ett litet ”hah”. Ironiskt, samtidigt som det är tragiskt. Tragiskt i den bemärkningen att människor dog. Oskyldiga. Försvarslösa. Älskade.
Logga in på er Ansiktsbok för att läsa det ironiska. Vänner som ska uttrycka sig i stil med: ”Riktigt tragiskt att människor dog. Oskyldiga barn. Bara för att en störd jävel kände att ingen lyssnade på honom. En tyst minut för alla 92 som vilar i Guds händer. Men fuck you alla som trodde att det var muslimer o al-Qaida” eller ”tänd ett ljus för våra systrar och bröder i Norge men vad var det jag sa? Åt helvete med SD pajasarna som gick ut och twittrade om att det var muslimer för att lika snabbt som möss på speed radera inläggen. Idioter” och såklart ”sorglig dag idag men vafan klagar alla för, det dör tusentals varje dag utan att någon bölar.”
Alltid det lilla ”men:et”. Typ ”jag älskar dig älskning MEN jag var otrogen med din bästa kompis.”
Fan är felet, folk har dött, respektera det och håll käften. Vare sig det är en vit, svart, gul eller grön en tjock, smal, lång eller dvärg en snygg, ful, finnig eller fotomodell en arab, svensk, norsk eller hemlös. Respektera att folk har dött. Att man reagerar så starkt är för att Norden generellt inte drabbas av tragedier i detta omfång. När det väl händer blir man klart skrämd och upprörd. Vi kan inte deppa över varje ledsam grej som händer världen runt, för skulle vi blivit det skulle alla varit inlagda på mentalhem.
Vi vet att afrikaner svälter till döds snabbare än vi kan tänka antalet.
Vi vet att bröder och systrar dödar varandra i mellanöstern (syskon som i landssyskon och inte incest).
Vi vet att kineser blir torterade till döds bara för att man blivit falskt anklagad för vara mot regimen.
Vi vet att kapitalistiska bläckfiskar suger ut allt ur hårt arbetande mellan- och lågklass amerikaner.
Ändå blundar vi för det. Varför? För att vi kan och måste.
Trots att många säger eller tänker, bl.a. bekanta, att det kanske är bra för oss muslimers framtid att detta var en kristen norrman och inte en muslim så kan jag inte hålla med. Spelar mig ingen roll ifall det vore en imam, en präst, en rabbin eller en buddistisk munk. För att den viktigaste regeln inom alla religioner är: Döda inte. Vad ni än gör döda inte.
En annan ironisk grej är att al-Qaida två sekunder efter attentatet tog på sig skulden som huvudlösa kycklingar. Jävla clowner de är. Patetiska idioter utan heder i kroppen. Det som gör saken värre är att människor tror eller VILL tro att al-Qaida gjort allt de påstått sig göra.
För att avsluta detta väljer jag också att köra en ”men” mening.
Vila i frid. Vem ni var, vad ni tidigare gjort och vad ni än planerade att göra så förtjänade ni inte att dö så här. Det sorliga är att ni var så unga. Ni hade hela världen att utforska om det inte vore för en störd person. MEN jag hoppas att vi aldrig kommer glömma vad som hände och ta lärdom av det.
