Kurdiwüüd

Once fuckt up, always fuckt up

Kategori: Serious shiet

Jag brukade vara ett problembarn.
Det gick inte en vecka utan svett, blod och bråk.
Rekordet var nog när jag lyckades bråka på min första skoldag.

Sen hände något, det var inte mina föräldrar eller mina lärare, utan bara något jag än idag inte kan förklara.
Snabbare än vad ögat kan blinka blev jag en ängel som alla kallade mig.
Det gick ärligt talat på en dag.
Slutade bråka, slutade vara uppkäftig, slutade vara skrikig och allmänt jobbig.
Mamma såg det som Guds underverk, jag såg det som Gud örfila vettet i mig.

Med åren blev jag lugnare och lugnare. Jag hade inte lyft handen på någon sen sommaren inför gymnasiet.
Egentligen ska man inte räkna med det, då jag försvarade min bror.
Jag minns inte ett bråk jag har startat. Alla har varit pga. min bror.

Har alltid velat vara sån person.
Lugn, harmonisk och orubbar.
Det finns ett uttryck på arabiska "fahi mithel tiz el didgage" vilket direkt översatt blir "kall/retarded som en kycklings röv" som mamma alltid brukar säga om mig.

Under den senaste tiden verkar allt gå tillbaka till den jag var.
Det sägs att man kan springa men inte gömma sig från ödet. Vilket nog är exakt vad jag har gjort.
Har varit nära att bråka flera gånger. Känt suget från bråk. Som om att det är någon drog.
Slog för första gången min bror på flera flera år, för någon vecka sen.
Var nära att bråka idag med. Riktigt nära, skämde verkligen ut mig själv. Helvete!

Helvete vad jag är besviken på mig själv.
Har nog aldrig hatat mig själv lika mycket som de senaste, kanske, två veckorna.
Jag vill bara stoppa ner huvudet i sanden som strutsar gör när de blir rädda.
Jag pallar inte mer. Jag vill inte bli den personen. Hatar den personen. Hatar såna personer.

Det sägs som man alltid har något val, i detta fall tvekar jag.
Känns inte som jag själv styr mig själv längre. Det är som i Hollywoodrullarna där de har ett implantat i hjärnan som styr personerna. Jag har huvudrollen i min egna film. Mitt mål är att förstöra mig själv. Jag är Spiderman, tror det är 3an där han i ena stunden är någon svart snubbe och i andra är sig själv...

Har bara lust att låsa in mig själv och kasta bort nyckeln. Men jag ska vara stark och kämpa emot. Har klarat det en gång, måste klara av det igen.

VM - Sverige?

Kategori: Serious shiet

VM i fotboll innebär inte bara att kvinnor kan glömma TV:n, utan även en del annat.

Som alla nog vet så spelar Sverige inte i VM. Varför? Vi är både för dåliga och att Lars Lagerbäck var sämst. Blev glad när Nigeria åkte ut, allt för att önska Lagerbäck otur i livet.
I och med att Sverige inte spelar så är det inget liv här. Folk bryr sig inte lika mycket och många vet säkert inte att VM spelas.
Det enda jag gillar med att Sverige spelar i VM är att svenskar springer runt i stan och skriker "SVERIGE!!!" och att sammanhållning skapas.

Jag har aldrig hejat på Sverige. Förutom när de möter danskarna, för vem vill att dem vinner?
Så när jag pratade med en svensk häromdagen om VM, alla killar ska låtsas vara fotbollsexperter under VM, så sa han "Sverige spelar inte VM, varför ska jag då titta? Kollar du verkligen på det?"
Jag svarade att jag bara tittade på mitt favoritlags matcher - Argentina. Han blev smått chockad och undrade hur jag kunde heja på något annat land än Sverige.

VM handlar om sport och inget annat. Skulle det varit VM i politik skulle jag utan tvekan lagt en röst på det svenska laget. Men nu när det handlar om sport så måste man inse att Sverige suger stort.
De spelar bara efter fysik, när man har lag som Argentina, Spanien, Brasilien och Tyskland som spelar underbar fotboll. Argentina spelar så klart bäst och med spelare som Messi, Samuel, Tevez, di Maria så kan man inte heja på Sverige.
Därför ska man inte heja på Sverige. Inte för att jag ogillar det, utan för det finns bättre sportnationer.
För övrigt är Sverige lika mycket mitt land som vilken svensk som helst, vare sig ni (rasister) vill det eller inte.

Diktatur

Kategori: Serious shiet

Brasilien - Nordkorea matchen tog precis slut.
2-1 till brassarna, som spräckte nollan med hjälp av en målvaktsmiss och lite tur. För det ska inte gå att göra mål från den vinkeln.
Nordkoreanerna spelade riktigt grymt, ett land man aldrig har hört talats om i fotbollssammanhang klarade 2-1 mot fotbollens Rambo.

Det fick mig att tänka på en annan diktatur.
Irak, under Saddams tid. Förlorade man så blev man torterad .
Bl.a. band man de på pansarvagnar och släpade de genom öknen, man rakade av deras hår för att håna de, slog de och det hände ibland att man avrättade de.
Bara för att man förlorar en match?
Brasilien förlorar matcher, ska då inte Irak förlora?

Det vore idiotiskt av mig att kalla de för idioter, för idioter är mycket bättre än det dåvarande Iraks styrelsesätt.
Något säger mig att Nordkorea kommer få känna på liknande saker.
Vem skulle märka något när en av Park:arna eller Kim Jong försvinner? Speciellt när alla heter likadant.
Inte jag, inte du. Troligtvis ingen alls.

Hoppas att fotbollslaget har det bättre än befolkningen i landet.
Och hoppas det blir bättre i landet!

Heja Nordkorea!

.

Kategori: Serious shiet

Något jag verkligen stör mig på är rivaliteten mellan vissa "halvkompisar"/ vissa "helkompisar".
T.ex. att man drar ett skämt och så skrattar alla.
För ett tre minuter senare så drar personen samma skämt.
Exakt samma, utan någon modifikation, utan ett skit.

Skulle man säga "jag är tjuv" så upprepar de "jag är tjuv" med samma jävla ton.
Inte för jag är rolig. Men jag stör mig verkligen på folk som gör allt för att få
uppmärksamheten. "Titta på mig, titta på mig". Men har ni tänkt att vissa (jag)
skiter totalt i er?

Jag stör mig när vänner ska konkurera ut varandra.
Vänner ska jobba tillsammans. Skapa ett blodsband som håller genom
allt - tjafs, bråk, seperation, missförståenden, olikheter och allt annat.

Vänner är inte de som ger dig oförglömlig temporär lycka, utan vänner
är de som stannar kvar för alltid. I vått och torrt.
Det är samma som på en berg-och-dalbana.
Ibland kan det kännas som man kommer flyga av och dö, men ändå
hålls man kvar av (förhoppningsvis) säkerheten på attraktionen.
Dåligt exempel?

Känsla?

Kategori: Serious shiet

Lycka,
eller Sorg?

Längtan,
eller avståndstagande?

Skratt,
eller gråt?

Tacksamhet,
eller avsky?

Uppskattning,
eller skam?

Kärlek,
eller förundran över hur det egentligen gick till?


Vart går gränsen?
Vad är rätt, vad är fel?
Vad ska man göra?
Jag vet att ilskan dödar mig.

Adieu ma vieil ami, adieu

Kategori: Serious shiet

(Detta började med att jag läste något en vän skrev och tyckte att det lät bra, så jag ändrade hit och dit en massa.)

 

Hon förstod aldrig vad hon betydde för mig,

det var ingen katt och råtta lek,

nej, för mig var det blind kärlek,

allt lyckades falla likt en kortlek.

 

Det var fullt allvar tills hennes tankar hamna på andra sidan vägen,

andra sidan där katt jagar råtta,

alltför länge har jag gömt mig i en avlägsen grotta,

där vägen in ärrade mitt redan svarta hjärta.

 

Fråntagen mot min vilja bland underjordens folk, skuggorna förblindande mig,

vägen ut var ockuperad av mina synder i mina allra värsta stunder.

Fast bland troll och demoner, Shaytanen gav mig hallucinationer, en ensam själ uppdelad i miljoner fraktioner,

vägen ut var genom mina passioner, vaktade av den fallna ängelns onda illusioner,

Varje dörr ledde till dolkhugg i ryggen, evigt skrik, evig smärta,

mina passioner var bestulna och inlåsta i hennes undanträngda hjärta.

 

Äntligen kan jag andas ut,

och säga att allt detta har gått mot sitt förutbestämda slut.

På min sida, vägen ut ur den omslutna,

föraktade,

och ensamma grottan fann jag den bortträngda källan till optimism.

Och så länge jag finns har ingen rätt att vända upp och ner på mitt liv.

 

För Jag är den svarta vargen,

fruktad av många, hatad av alla.

Men i mitt hem är jag till max älskad av alla,

För vi är en,

FAMILJ!

För vi är en,

FAMILJ!

,

Kategori: Serious shiet

Detta är jävligt ironiskt i och med det senaste inlägget.

Hur ska jag börja?

En hemlighet jag har hållt om mig själv under ett långt tag, en hemlighet ingen vet om.
Vad är det för idé att skriva ner det på en blogg, kanske någon undrar.
Jag vet inte.
Det är inte uppmärksamhetsbrist, inget att få folk att bry sig osv. Jag gillar bara att skriva. Det rensar min hjärna, det har alltid hjälpt och hoppas det hjälper nu också. Det är sällan jag känner att det är så stort att jag måste skriva det på bloggen.
Små saker har jag i hjärnan, lite större i anteckningsbok, ännu större i den här bloggen, större än det i VIP delen av min blogg och de största låter jag inte mig själv tänka på.
Hemligheten, det är att när jag är som mest ledsen så blir jag som mest glad.
Innerst inne kanske jag skriker, men framför alla så blir jag som mest social, det är då jag är som roligast.
Oftast är det så. Jag vet att jag är grym på att dölja saker.
Kanske har det med att jag alltid fått göra det sen jag föddes typ.
Det handlar inte om att jag måste visa att jag är glad när jag är med vänner, för mig betyder vänner inte speciellt mycket. Det är folk som kommer och går, folk som utnyttjar en i ens bästa stunder, folk man måste lära sig att komma över.
Det gör inte mig till en bra person, tvärtom. Jag är mer dålig än bra.

Ibland hatar jag verkligen att läsa igenom saker jag har skrivit.
Det påminner mig så mycket om saker jag alltid försöker dölja, det är inte så att någon förutom mig förstår.
Ändå är det så jobbigt.
Mycket av det jag skriver får fram saker som sårar mig.
Förr brukade jag läsa det jag skriver, tyckte tom. ibland att det var roliga saker, inte längre. Publicerar inlägg utan att läsa igenom. Vilket ibland leder till massa fel, men jag pallar verkligen inte.
Som nu, bara Gud vet hur många gånger jag redan har upprepat mig.
Ta t.ex. mina senaste inlägg, de kanske verkar som jag bara ljuger jättemycket (jag ljuger) men ändå har de ett inre budskap. Antagligen är jag galen och ser att allt jag skriver, musik jag lyssnar på osv. har ett inre budskap eller så har de det...

En blick kan verkligen döda, kan leda till att alla minnen rusar framför en.

Bara idag har jag gråtit två gånger, jag undrar vilken jävla kille gör det.
Det räcker med att jag kan kolla på en film för att gråta.
Det värsta var nog när jag grät till Yes Man och en annan komedifilm med Adam Sandler.

En grej jag verkligen hatar med mig själv är att jag är så feg.
Jag är nog den fegaste människan som finns, hellre dör jag nästan än att våga göra det jag vill.

/Bedtime

Jag borde sova..

Kategori: Serious shiet

Denna fredag var underbar.
Det var verkligen länge sedan jag skrattade så mycket att jag fick tårar.
Jag skrattade så mycket att jag var nära att spy.
Denna dag behövdes verkligen efter massa annat skit...

Förutom all skratt och skoj så var denna dag en mycket lärorik dag.
En grej jag lärde mig var "you can't be prepared for the unprepared" om man ens kan säga så?

Men det jag ville skriva om, länge har jag tänkt så men jag har aldrig fått ner mina tankar på ett speciellt bra sätt.
Jag gör ett försök efter alla nya idéer och perspektiv jag har fått idag.

Man ska aldrig döma en person. Aldrig.
Vare sig det är en snäll liten ängel eller om det är en kriminell, för man vet aldrig vad orsaken är.
Ibland så är orsaken viktigare än själva resultatet. T.ex. vid polisarbete så skulle det vara billigare och effektivare att bekämpa brott innan de ens begås, genom att lösa själva orsaken till det hela. Om ni förstår hur jag menar...
När man ser en människa, vare sig det är någon man känner lite, en bästa vän eller bara någon helt okänd så börjar hjärnan genast att arbeta och frågar sig massa frågor, såsom: vad det är för människa, om hon eller han är farlig, om man ska satsa på vänskapen, försöker personen utnyttja mig etc.
Detta är väl en av grundorsakerna till fördomar, men människan kan inte leva utan fördomar. Då menar jag inte att fördömar måste vara något negativt, det kan lika väl vara positivt. Anledningen till att man stereotypiserar människor efter utseende, ursprung, traditioner, religion etc. är för att utan det skulle hjärnan överbelastas. Men tyvärr är det rent av brist på kunskap och en del rädsla som får oss människor att döma andra.

En av händelserna som fick mig att tänka efter var pga. en person, låt oss kalla denna för Mr.B.
Mr.B. kom in och var rätt osocial i den mening att personen aldrig förde fram konversationerna, utan bara svara kort och lätt på det man snacka om och deltog sällan frivilligt.
Den personen är så trevlig, snäll, snäll igen och gullig. Verkligen ett hjärta av guld!
Jag vet inte hur men vi började jävlas lite hit och dit, personen blev lite sur, men då sa Mr.B. inget. Efter en stund så drar Mr.B. och säger hejdå till alla. Jag tyckte det var konstigt för alla hade jättekul, så jag frågade "varför stack Mr.B. bara sådär för?" Jag fick svaret att personens pappa var alkholist och att pappan slog Mr.B. nästan varje dag. Så Mr.B. brukar sällan vara hemma, man kan säga att den enda tiden personen är hemma är då den sover, varken mer eller mindre.
Massa problem och jag klaga över varför personen inte var jättesocial. Förstår inte hur Mr.B. klarar av det!

Det andra exemplet var då jag och min bror jävlades med en kriminell kille som vi kände då vi jobbade. Han kom in från ingenstans och vi som sällan "slåss" tillsammans hoppade på killen, likt hyenor attackerar sina byten, då menar jag inte med våld utan verbalt. Stackaren satte sig vänd emot oss resten av tiden, han brukade vara min morbrors stamkund i pizzerian. Efter den dagen kom han aldrig.
Jag har aldrig mått så dåligt över något jag sagt som detta, nu är det redan för sent i efterhand säga hur mycket man ångrar det. Men jag är oftast inte någon som sårar en med mening. När jag jävlas så förväntar jag att alla andra ska se det på samma sätt jag ser det - bara skoj. Vilket egentligen inte fungerar.

Eftersom det är sent och jag inte sovit mycket alls, så orkar jag inte läsa i genom det jag skrivit.
Kortfattat.
När du ser någon som gör något fel, eller något du inte tycker är bra. Tänk inte "fyfan vilken skitperson det är", utan tänk på varför han/hon gör så, finns det något du kan göra. För innerst inne tror jag inte det finns dåliga människor, bara bra människor som behöver vägledning.

/Sömnig

Människor vs djur

Kategori: Serious shiet

Något jag tycker är konstigt i detta avlånga land, men såväl i andra västerländska i-länder, är att man tenderar att bry sig om djur mer än människor.

Detta gäller nästan i vilket sammanhang som helst, från undervisning i skolan till filmer på bio.
Jag och några kompisar var och tittade på Snabba Cash. I en av scenenerna då JW o Co. skulle köpa in knark från UK, så hade en doktor kommit på ett nytt sätt att importera knarket. Genom att operera in små tunna påsar innanför djurens hud och när den scenen visades så hörde man många säga "åh stackars lilla gubbe", "neeeej, herregud", "va grymma de är, stackars lilla ponke". Visst jag tycker inte att man ska göra något sådant, verkligen inte. Men iom. att man mer eller mindre hoppade av spänning när man misshandlar och torterar människor får mig att undra hur det egentligen står till med folks hjärnor.
Går man in på den här hemsidan, http://www.djurrattsalliansen.se/, så kan man direkt se rubriker som "Skånes djurpark anmälda för vargmassaker"

Den största djurrättsorganisationen WWF fick in 447 miljoner Euro under 2008, det motsvarar 4,5 miljarder kronor. Det kan jämföras med Sveriges bistånd som var 30 miljarder under året -07.
Självklart kan någon säga att inte bara Sverige ger bistånd och därför får fattiga en större summa, men då måste man tänka på att WWF bara är en organisation. Jag är medveten om att om man jämför summan av världens bistånd med summan av alla pengar som går till djurensrätt så är bistånden mycket högre. Men man kan inte tänka så eftersom ca 1,2 miljarder människor lever under 7,50 kronors gränsen, en sjättedel av världens befolkning.

Jag vet inte riktigt vad det beror på att det tycks vara fler som bryr sig om djur än om människor.
Kanske vill vi blunda för det för att det är så jobbigt att tänka på det. Alla barn som svälter till döds runt om i världen. Varför gå så långt när man kan hitta uteliggare i storstäder såsom Göteborg och Stockholm, många säger att de får skylla sig själva och att de alltid kan falla tillbaka mot socialbidrag. Men allt är inte så lätt då många har drogberoende och/eller svåra deprissioner efter t.ex. skiljemässa, att familjen har lämnat dem kryddat med att de förlora jobbet. Det är verkligen ingen lätt grej.
Eller så är det för att vi på något sätt blivit avtrubbade. Dagligen ser man tråkigheter i nyheterna och därför kanske folk tänker "det är så långt bort, det berör inte mig" eller att man bara blir avtrubbad som soldater blir i krig. Första offret glömmer de aldrig, men efter massa mördande så blir det en vanesak.
Dessa två "teorier" blandat med snålhet, girighet, egosim och rasism.

När det väl gäller så är få beredda att bidra med en slant, jämfört hur många som säger att det är ett viktigt ämne och att man måste hjälpa till.
Människan är ett egoistiskt djur, vi tänker först på oss själva och sedan på de andra. Till och med fiskar, som är kända för deras bristande hjärna, är mindre egoistiska då de kan offra sig själva för gruppens överlevnad.
Rasistiska anledningar är lätta att känna igen. T.ex. när USA invaderade Irak så tyckte många att det var en häftig grej att spränga upp landet tillbaka till stenåldern. Många var lika uppspelta och spända som när de spelar ett tv-spel.

Därför frågar jag. Hur fan kan man bli så arg och frustrerad när någon plågar ett djur när det finns ställen som Guantanamo Bay eller andra liknande tortyranläggningar? Hur fan kan man tycka synd om andra djur om man saknar känslor för den egna rasen? Är verkligen ett djurs liv lika mycket värt som en människas?

Verkligen inte om man frågar mig, ärligt talat bryr jag mig inte om folk som ska leka vegetarianer. För om man tänker efter är många vegetarianer bara, och bara för att sticka ut och kunna kalla sig själva revolutionärer. Men att inte äta kött är fan inte en revolution, det är bara ett par regler för hur man äter och dricker. Vill man inte äta kött för andra anledningar än "revolution" så har jag inget emot det.
Ärligt talat så är vegetarianer bara ett resultat av i-landers överflöd. Medan folk lider och svälter så sitter dessa och säger "stackars lilla djur", fuck djuret och ät bara maten och var tacksam.

En annan sjuk grej är att man protesterar och avstår att köpa många kläder pga. att det finns fjädrar från djur som blivit plågade men samtidigt så köper man massa saker från fabriker som ligger i Kina.
Visst protesterar man mot barnarbete och låga löner, men de är bara hycklare. Ena stunden protesterar man men i andra så köper man saker.
Till er alla djurensrätt aktivister, hoppas ni vet att man testar smink på djur, innan de ens vet om sminket kan ge upphov till någon allergi etc. Och hur tror ni att man sminkar små apor och kaniner? Genom att be de snällt att sitta stilla för att de ska få en klubba efteråt? Verkligen inte, antagligen söver de ner dem eller binder fast dem.

Jag menar inte att det är rätt och att man ska få tortera och plåga djur, men de är verkligen inte i närheten av lika mycket värda som människor, inte ens en bråkdel.

Så fuck the djurens rätt om ni inte kan bry er om människors rätt!

/Fuckt up!

Serious shiet

Kategori: Serious shiet



Jag brukade vara sån som mer eller mindre krävde att folk skulle ställa upp lika mycket som jag gör det för dem. Eller i alla fall förväntade mig att andra ska göra som jag gör mot dem, inte för jag gör allt rätt men försöker. En utopi som jag aldrig kommer komma i närheten av.

Inte för så länge sedan så började jag tänka i andra banor.
Man ska inte kräva eller förvänta sig att någon kommer göra något, vill man göra något så är den enda man egentligen kan lita på är en själv. Personen man frågar kanske har egna problem, ledsen, arg, gräl med frugan, trött på livet osv. Det kan vara så att man inte vet skälen hur mycket man en försöker få personen att berätta.
Därför ska man vara tacksam för det minsta man får och visa tacksamhet utan att klaga eller tänka "varför ställde han/hon inte upp"
Om du ska t.ex. flytta och personen öppnar upp dörren för dig och sedan säger att han måste gå. Så måste man vara tacksam att han ens öppnade dörren och hjälpte dig.

/Var tacksam till allt