Sommarlovet är snart över. Mestadels av tiden har gått bort till att göra... precis ingenting. Den andra delen har gått till annat, och en liten, liten, minimalisk tid har gått att skriva vidare på min bok (har insett att jag aldrig kommer nöjd).
Mycket ska ändras, saker ska läggas till, andra tas bort. Idéer ska förfinas samtidigt som andra ska förkastas.
Här kommer i alla fall ett grovt första utkast på ett kapitel, någonstans, i mitten på boken.
Kapitel X…
(Kawar var hemma hos Meriam, elr va fan hon heter).
… (beskriv va de gjorde … typ satt o prata )
Ena stunden var Kawar utomhus, andra var han hemma hos Meriam. Han förstod inte hur han kom in. Han som aldrig, aldrig går hem till någon (annan). Det fick honom att känna sig som en främling. Men framförallt förknippade han att gå hem till någon med en grej. En grej och inte mer (motsägelse mot förra meningen?). Anledningen berättade han inte till någon, det var både löjligt och ovuxet att tänka så. Alla har sjuka fantasier och Kawar kunde inte rå för sina. Att gå hem till någon förknippade han med att man måste ha sex med personen i fråga. Spelar ingen roll vem det är, sex är nyckeln in i huset tyckte han. (Därför har han inte varit hemma hos sina kompisar, inte ens för att dricka vatten.((eller skriva typ ”att bara dricka vatten utanför dörren var för honom en smekning, att gå på toa var som han knullade någon analt.) (Det var så länge sedan Kawar gick hem till någon, eller släppte in någon att han inte kommer ihåg ifall det överhuvudtaget hänt. Kanske möjligtvis innan hans familj mördades.) ((RIKTIGT MOTSÄGELSEFULLT)
Där stod han till slut. Inne hos en vän. Konstigt nog tänkte han inte alls på sex, han fick inte upp några tankar överhuvudtaget. För att vara ärlig fick han inte upp Dick Cheney heller. Det som störde honom var chocken att han hade kommit in utan att han själv märkt något. Det var en skön känsla, inte att gå hem till någon för han kände sig fortfarande som en främling, utan att han hade någon att gå hem till. Någon att dela erfarenheter med och någon som brydde sig.
Meriam hade lagat birjani, en kurdisk rätt bestående av rött ris av tomatpuré, kyckling och olika grönsaker såsom majs, paprika, …. Hon visste att Kawar gillade stark mat, därför var maten starkt kryddad med en ”hemlig ingrediens” som hon själv sa det vackert. Och fastän att Meriam varnade Kawar att den var riktigt stark oroade han sig inte alls. (För) Kawar ansåg sig vara en kurdisk indier. I alla fall när det kommer till att han klarar stark mat.
Båda slog sig ner runt köksbordet av ek med matchade stolar. Utsikten från köket var förbluffande, fönstret vetter mot kanalen. Kanoter och andra små båtar åkte ständigt förbi.
Män förblir alltid män. Kawar skulle såklart flexa sin manlighet innan han visste hur stark maten var genom att fråga efter mer stark sås.
- Tro mig Kawar, den är redan tillräckligt stark.
- Oroa dig inte jag äter så stark mat att indier svettas av att bara titta på mig!
- Som du vill, men skyll sedan inte på mig.
Meriam tittade oroligt på Kawar när hon skickade över såsen. Olyckligtvis för Kawar ville han inte göra en besviken så han öppnade locket och hällde i stället för vad som rekommenderades för just denna sås – att droppa enstaka droppar.
Meriam tog aggressivt tag om flaskan då det inte verkade som Kawar skulle sluta hälla i maten.
- Är du dum i huvudet eller? Ät du det där först så ska du få mer röt Meriam till.
Kawar tog första tuggan samtidigt som han log för sig själv ”hah, starkt, javisst!” Han fortsatte att tugga utan att känna något speciellt starkt. Andra skeden mat slank ner, fortfarande inget. Tredje skeden och han satt kvar som inget hade hänt. Plötsligt kom allt på en gång. Som en koncentrerad äggfis sticker hål i näsan stack denna otrolig starka känslan i mun och tunga. Kawar var en man och män visar inte någon svaghet. Han började därför småskratta för sig själv samtidigt som Meriam sa något, men vad hon sa hade han ingen aning om. Han led inombords. Hela kroppen blev varm för att sedan snabbt bli iskall igen. Kawar försökte få bort den brännande känslan i tungan genom att bita på den. Han bet hårdare och hårdare bara för att få ont någon annanstans så att kroppen koncentrerar sig på något annat. I detta fall fungerade det inte så bra som han hade hoppats. För nu hade han ont på två ställen. Händerna började skaka som om han hade Parkinson. Han kunde se att Meriam viftade med armarna hastigt men det fanns annat Kawar tänkte på.
- Vad händer?
Kawar svarade inte.
- Mår du bra?
Kawar nickade halvt till. Meriam hämtade mjölk som hon hällde upp i ett glas åt honom. Denna dag sket Kawar i att spela värsta uppfostrade och fina personen. Han roffade åt sig mjölkpaketet och började halsa som om han hade varit i Afrika utan vatten i ett helt år. Det rann mer utanför munnen än vad Kawar fick ner i halsen. Kläderna blev blöta och det började droppa på den handvävda mattan från Iran. Trots att mattan för 30 tusen höll på att förstöras sa Meriam inget. En fin kvinna med mycket hjärta.
Mjölken tog slut och Kawar sprang raskt till kranen för att skölja bort sin tunga. Han stod där med öppen mun samtidigt som det iskalla vattnet forsade ner i minst tio minuter. Meriam började till slut skratta.
- Nu när jag är säker att du överlever så är det rätt åt dig.
- Vad rolig du var då, gurglade Kawar ur sig samtidigt som tungan kyldes ner.
- Om jag bara hade spelat in det skulle du lätt blivit youtubekändis!
Hon närmade sig allt mer honom i soffan. Det kunde inte vara på grund att hon kände sig rädd, för det spelades ingen skräckfilm. Om hon skulle vara påverkad av TV:n skulle hon tagit distansen då det var en film om hat och hämnd som spelades upp.
”Vilken skitfilm!” tänkte Kawar ”Kan inte TV:n sprängas så att jag slipper skiten!” Samtidigt som det var Meriams favoritfilm. Hon kunde varenda dialog och alltför ofta förställde hon sig att hon var med i filmen som stjärnan och kompletterade dialogerna.
”ngt citat från ngn film ja gör om……………”
”Svara sig själv…”
Den enda anledningen Kawar satt där var för att hon var hans bästa kompis. Hans enda kompis. Hon var den enda som fick honom att vilja leva igen. Den enda som kunde få honom att sluta tänka på den där dagen för några år sen.
Han tittade sig runt i lägenheten i Malmö. Det var en fin lägenhet med genomtänkt inrett. Allt matchade till skillnad från Kawars lägenhet där han blandade rött med beige, brunt, vitt, blått och trämöbler. Skulle någon inredningsexpert fått syn på hans lägenhet skulle de blivit så chockade att de skulle ha bytt kön. ( Beskriva hennes lgh ännu mer)
Kawar satt rastlös och väntade på något. Han väntade på rätt tillfälle att säga ”vad tiden blev mycket, jag måste upp och jobba tidigt imorgon” fast att han varken skulle upp tidigt eller över huvud taget jobba dagen därpå. Men vad gör man inte för att slippa en situation man inte känner sig bekväm i.
Han slog bakhuvudet lite lätt mot den vita skinnsoffan som var renare än de nyaste kalsongerna han hade köpt. Inte för att han var smutsig. Nej, nej absolut inte. … Plötsligt gick allt i slow-motion i ett ögonblick. Tiden verkade ha stannat, rörelserna i TV:n saktat ner och Kawar kände någon andas på hans ansikte. Den varma, fuktiga utandningsluften luktade himmelsk. Hon hade definitivt borstat tänderna, använt tandtråd, borstat tänderna ännu en gång och sedan använt munskölj. Så gott luktade det. Till skillnad från allt som saktade ner, pumpade hans hjärta så snabbt att man skulle ha hört hjärtat på flera meters avstånd. Det var åtminstone vad Kawar trodde då. Hans instinkt sa åt honom att vända på ansiktet, samtidigt som något djupt inom honom sa åt honom att inte göra det. Han ville inte förlora den enda personen han litade på, den enda personen han kände sig trygg med, den enda personen som fick hans hjärta att känna sig helt.
Det blev inte mycket att tänka. Han vände sig om. Såg hennes förslutna ögon. Det var synd att hon blundade för då fick man inte se på hennes magnifika hasselnöt-bruna ögon. Kawar älskade nougat och hennes ögon glänste i nougat. Därför älskade han hennes ögon. Meriams var för vacker. För vacker för Kawar som inte såg speciellt bra ut. Han var ingen man la märke till när man gick förbi. Däremot var hon en alla blickade tillbaka på. Meriam var en kvinna som inte behövde smink alls för att stråla ut. Denna dag hade hon lockigt hår, så som det naturligt är. Kawar var galen i lockigt hår. Hur mycket han älskade hennes attribut hade han aldrig vågat tänka att han och henne skulle bli en. Tvärtom, det var mycket som talade på att det aldrig skulle hända. Men nu hände det han inte vågade drömma om. En kyss av den han alltid försökt hålla när sig.
Kawar blundade inte, han ville inte missa hennes skönhet bara för att någon oskriven regel säger att man ska blunda. Samtidigt som Meriam kysste honom tänkte han för sig själv ”drömmer jag eller har jag gjort min familj sällskap i livet efter?” Han skulle aldrig gjort två saker samtidigt. Meriam började fnittra och han visste att det var på grund av att han hade tankarna någon annanstans.
- Vänta jag måste bara gå på toa, sa Kawar samtidigt som han hastigt reste på sig för att gå till toan.
”Gick jag för hastigt fram?” satt Meriam kvar i soffan och tänkte. ….
Kawar satte sig på den unika, svarta toaletten.
SKET…….. VERKLIGEN LUKTA SKIT ATT HAN VA TVUNGEN ATT ANDAS GENOM MUNNEN.
Blev färdig efter 20 min som vanligtvis alltid sitter så mkt… Skulle torka sig, fanns inte toapepper till vänster. Kollade till höger… fanns ej där heller. Kanske var det bakom toan, men ej där heller. Inte heller fanns något på handfatet.
- HELVETE! Råkade Kawar skrika.
- Vad är det? Svarade Meriam snabbt.
- Ha?
- Vad skrek du ”helvete” för?
- Öhh.. ne jag hade bara förlorat ganska mycket pengar i aktier, svarade Kawar med en lögn. Sanningen var att han hade ingen aning om hur man handlade med aktier.
- Jaha… (okey..)
VAFAN SKA JAG GÖRA? FICK PANIK DÄRINNE. VÄNTADE 5 min TILL FÖR ATT SKITEN SKULLE TORKA I HANS RÖV. FANNS EJ MKT ATT GÖRA…. TILLS HAN SÅG EN FÖRPACKNING MED BINDOR. ”FUCK YEAH” … torka sig me det…
Kom ut… ”jag måste gå… ” , ”vad är det me dig, har ngt hänt?”, ”NE MEN KÄNNER MIG SMUTSIG?”, ”vadå smutsig?”, ”ja vet ej ja känner mig bara smutsig.”, ”var det bara för att jag pussa dig?” , ”nej nej, jag har alltid tyckt om dig. Dock aldrig vågat föreställa mig så här mkt… ”
