En jag känner säger alltid till tjejer "jag är från Iran, norr om Italien". Han började skämta om det, till skillnad från andra iranier som skulle skryta om att de är italienare fast att de inte liknar italienare överhuvudtaget, men tjejernas reaktion fick honom att ta det på lite allvar. Många tjejer blev helt chockade/nyfikna och trodde att det antingen var en stad i Italien eller att Iran låg norr om Italien.
Vad ska jag då säga? "Jag är kurd, norr om ingenstans."
Somnade runt fem - sex. Var äckligt trött. Plus att jag hade spelat match och var halvparalyserad.
Hörde mammas röst på morgonen. Kunde inte urskilja vad hon sa från min trötthet. Det kom mer ljud från TV:n. Hade svårt att öppna ögonen. Var för trött. Ser att min bror spelar Xbox i rummet. Inte bara att han spelar, han har höjt ljudet så pass mycket att man kan tro att det är ett disko.
Detta var halv sju i morse. Tittade lite argt på honom. Skrek "STÄNG AV SKITEN!" Han blev så skrämd att han hoppade tre meter från stolen. Rätt åt honom.
"Fairy tales do not tell children that dragons exist. Children already know that dragons exist. Fairy tales tell children that dragons can be killed." Gilbert Keith Chesterton
Jag brukade vara ett problembarn. Det gick inte en vecka utan svett, blod och bråk. Rekordet var nog när jag lyckades bråka på min första skoldag.
Sen hände något, det var inte mina föräldrar eller mina lärare, utan bara något jag än idag inte kan förklara. Snabbare än vad ögat kan blinka blev jag en ängel som alla kallade mig. Det gick ärligt talat på en dag. Slutade bråka, slutade vara uppkäftig, slutade vara skrikig och allmänt jobbig. Mamma såg det som Guds underverk, jag såg det som Gud örfila vettet i mig.
Med åren blev jag lugnare och lugnare. Jag hade inte lyft handen på någon sen sommaren inför gymnasiet. Egentligen ska man inte räkna med det, då jag försvarade min bror. Jag minns inte ett bråk jag har startat. Alla har varit pga. min bror.
Har alltid velat vara sån person. Lugn, harmonisk och orubbar. Det finns ett uttryck på arabiska "fahi mithel tiz el didgage" vilket direkt översatt blir "kall/retarded som en kycklings röv" som mamma alltid brukar säga om mig.
Under den senaste tiden verkar allt gå tillbaka till den jag var. Det sägs att man kan springa men inte gömma sig från ödet. Vilket nog är exakt vad jag har gjort. Har varit nära att bråka flera gånger. Känt suget från bråk. Som om att det är någon drog. Slog för första gången min bror på flera flera år, för någon vecka sen. Var nära att bråka idag med. Riktigt nära, skämde verkligen ut mig själv. Helvete!
Helvete vad jag är besviken på mig själv. Har nog aldrig hatat mig själv lika mycket som de senaste, kanske, två veckorna. Jag vill bara stoppa ner huvudet i sanden som strutsar gör när de blir rädda. Jag pallar inte mer. Jag vill inte bli den personen. Hatar den personen. Hatar såna personer.
Det sägs som man alltid har något val, i detta fall tvekar jag. Känns inte som jag själv styr mig själv längre. Det är som i Hollywoodrullarna där de har ett implantat i hjärnan som styr personerna. Jag har huvudrollen i min egna film. Mitt mål är att förstöra mig själv. Jag är Spiderman, tror det är 3an där han i ena stunden är någon svart snubbe och i andra är sig själv...
Har bara lust att låsa in mig själv och kasta bort nyckeln. Men jag ska vara stark och kämpa emot. Har klarat det en gång, måste klara av det igen.
Jag är fan mentalt slut. Orkar knappt göra något. Vill bara sova. Och när jag vaknat, vill jag återigen sova. Är trött från det att jag vaknar tills jag somnar.
Jag har nog sovit 70% av tiden idag.
Orkar knappt titta på film, stänger av efter max 40 min. Orkar knappt lyssna färdigt på låtarna.
Jag ska öva in mig att gå i ide som björnar. Skulle vara fett!
Har inte ens orkat äta mat idag, min frukost åt jag för 20 min sen.
Hon. En stackars hora går ensam, sent på natten förbi en kolsvart gränd. Hennes kjol är så kort att man försöker leta efter någon klädramsa. Gamlingarna skulle anmäla henne för blottning. Grabbara skulle runka ute i det fria.
Snubben. Går bakom henne. 198 gigantiska centimeter lång. Med biceps lika stora som dvärgar. Käke så fyrkantig att man ser anabolan rinna ut ur honom. Kåt och desperat som in i helvete.
Det stod klart och tydligt "jag är oskyldig och försvarslös" på hennes panna. Han började dreggla. Hon var fast i lejonets syn som när USA:s militär siktade in Usama, men här fanns det inga rum för misstag. Verkligen inte.
Han ökade takten och kom ifatt henne. Tog tag om hennes hand. Vred och höll för hennes mun så att hon inte skulle kunna skrika. Paniken spred sig i hennes ögon med ljusets hastighet. Hon försökte skrika, klaga, bita och sparka, allt utan framgång. 1-0 till honom.
Han drog av henne kläderna och slog henne på käften. Det såg mörkt ut för henne. Fanns det chans att hon skulle komma undan? 2-0.
Hon fortsatte kämpa emot det kräket, men hur skulle en tjej på 1.50 korta cm göra motstånd? Han tvingade i sig i henne och hon låg helt paralyserad. Skillnaden mellan honom och en nekrofil, inte stor. 3-0 stod det nu till snubben.
Mission completed tänkte han. Han hade fått det han ville ha, om inte mer, vad mer begärde han? Han tog det lite lugnare. Sänkte guarden. Paam sa det, en pungspark. Killen tog sig om sina kära pungkulor. Hans mest värdefulla kroppsdel. Viktigare än hjärnan, viktigare än hjärtat. Kulorna kändes ända upp till halsen på honom. Inte skönt någonstans. Det kvitterades till 3-1.
När smärtan var över örfila han henne så hon ramlade på backen. Drog fram sin kuk och pissade på hennes sorgsna ansikte medan tårarna rann nedför hennes kinder. En total förnedring.
Egentligen var hon ingen hora, utan en mycket vacker oskuld som aldrig tagit sig så här långt ut i stan. Alla hade förväntat sig bättre, hon önskade bättre. Men vad ska man göra när denna hora mötte ett lag som Argentina? Inte mycket. Inte mycket.
Hade ont i magen. Orkade inte gå upp för att fisa i toan, tänkte att ingen skulle komma ner. De är sällan någon går ner till källaren hos oss. La en smygfis. Log inombords som när man för första gången snattat något.
Som alltid, kommer någon när jag har begått ett "brott". Min mamma, den här gången. Hon går förbi utan att säga något, jag skämdes. "När kommer utskällningen" tänkte jag. Inget hände.
Min bror kom ner, satte sig i närheten av Nagasakibombens radioaktiva sönderfall. Sniffade luften. Sniffade ännu en gång. Och för sista gången. Han sa fortfarande inget.
Mamma kom tillbaka och sa "vad är det som luktar?" Min bror svarade "ja, vad är det?" "Vad menar ni? luktar det gott eller?" sa jag. Min bror "aa någon konstig lukt, men de luktar rätt gott."
Jag började gapskratta. För den luktade verkligen skit. Som en albanfis, världens äckligate fisar.
Det finns inte någonstans jag åker utan den. Förutom att den är underbart bra och skön så har den en viss extra betydelse:
Att jag sätter på den och maxar ljudet varje gång bensintanken är låg. Varje gång varningslampan som säger till att vi snart kör på luft tänds, så kommer den här låten upp.
Och varje gång den här låten spelas så ber jag inom mig själv att vi kommer fram och bilen inte strejkar mitt på vägen. Tro mig, jag spelar den här låten minst en gång om dagen! Så ofta jag kör på tom tank, så kommer jag faktiskt inte ihåg när jag sist såg mätaren gå över det röda fältet. För "don't worry about a thing, cuz' everything gonna be alright" har räddat mig alltför många gånger, kanske räddar den dig också? Jag vet att min dag kommer snart. Hoppas att din dag kommer innan min.
Har aldrig firat midsommar, eller den så kallade "nya julen". Dryckehelgdagen i allas svenskars liv, både nysvenskar och ursvenskar. Unga eller gamla, tjocka eller smala, långa eller korta gör inga undantag för alkoholen. Det är allt eller inget lag, antingen däckar man eller så är man mobbad.
Jag var den mobbade. Följde med ett gäng alkoholister till Smögen. "Smöghättan" som vi började kalla det. En mix av det vackra Smögen har att erbjuda med Trollhättans lilla rövstad. Som när man blandar Cola och yoghurt. Riktigt äckligt om inte colasötman skulle göra det halvt drickbart. Det var som när jag var i Iran och varenda jävel var min släkting på något sätt. I Smöghättan var man tvungen att hälsa på varenda jävel, krama alla man kände och dela ut kondomer till de som hade haffat. Man skulle kunna missta oss för att vara svenskar pga. bilen vi cruisade i, en splitterny Volvo s40. Om ni undrar så har vi inte highjackat någon, utan det är en väns brors bil.
Som man säger "what happened in Vegas stays in Vegas" kan man säga om gårdagen med enda skillnaden att man byter ut Vegas mot Smöghättan.
Jag vill glömma vad som hände, inte för att jag hade druckit för det enda jag drack var Red Bull, för det var en katastrofal dag/natt. Jag önskar Will Smith och Tommy Lee Jones skulle komma fram med den silvriga flashgrejen som i Men In Black och flashat oss så att vi glömmer allt. Jag skulle till och med gått med på att flasha mig själv.
Medan alla är bakis och skakis, så lider jag av trauma.
Helvetes jävla skit. Somnade runt sex igår (idag) och i en timma har nu pappa borrat i intilliggande rum. Det går fan inte att somna om. Jag har provat med allt, mp3, mp4 och gräva in mig under kuddar. Glad midsommar my ass! Skjut mig, snälla.
Allt börjar smått. Som en turk svarade "en 50 öring hit och en 50 öring dit är en hundralapp. En hundralapp hit och en dit det är en tusenlapp. Massa tusenlappar och jag är miljonär" när han fick frågan varför han var så snål.
Samma regel gäller i Snålhetsskolan.
Uppmanar er alla att snagga håret. Man använder mindre shampoo då, mycket mindre. Efter tillräckligt många snaggningar så kanske NI blir den miljonären turken syftade på.
Skyll på att det är sommar och varmt, att det behövs. Eller att ni vill att håret ska andas bra. Eller att ni såg det i Guccis sommarkollektion. Jag, jag kör på en coolare bortförklarning. Att jag hade cancer. Man får många sympatisörer.
VM i fotboll innebär inte bara att kvinnor kan glömma TV:n, utan även en del annat.
Som alla nog vet så spelar Sverige inte i VM. Varför? Vi är både för dåliga och att Lars Lagerbäck var sämst. Blev glad när Nigeria åkte ut, allt för att önska Lagerbäck otur i livet. I och med att Sverige inte spelar så är det inget liv här. Folk bryr sig inte lika mycket och många vet säkert inte att VM spelas. Det enda jag gillar med att Sverige spelar i VM är att svenskar springer runt i stan och skriker "SVERIGE!!!" och att sammanhållning skapas.
Jag har aldrig hejat på Sverige. Förutom när de möter danskarna, för vem vill att dem vinner? Så när jag pratade med en svensk häromdagen om VM, alla killar ska låtsas vara fotbollsexperter under VM, så sa han "Sverige spelar inte VM, varför ska jag då titta? Kollar du verkligen på det?" Jag svarade att jag bara tittade på mitt favoritlags matcher - Argentina. Han blev smått chockad och undrade hur jag kunde heja på något annat land än Sverige.
VM handlar om sport och inget annat. Skulle det varit VM i politik skulle jag utan tvekan lagt en röst på det svenska laget. Men nu när det handlar om sport så måste man inse att Sverige suger stort. De spelar bara efter fysik, när man har lag som Argentina, Spanien, Brasilien och Tyskland som spelar underbar fotboll. Argentina spelar så klart bäst och med spelare som Messi, Samuel, Tevez, di Maria så kan man inte heja på Sverige. Därför ska man inte heja på Sverige. Inte för att jag ogillar det, utan för det finns bättre sportnationer. För övrigt är Sverige lika mycket mitt land som vilken svensk som helst, vare sig ni (rasister) vill det eller inte.
Svenskodlade frukter är i de flesta svenskars ögon det enda tänkbara alternativet. Det samma när det gäller kött.
När svenska jordgubbar kommer ut på marknaden skapas en svensk hysteri. Folk blir galna. Man börjar genast tänka på den svenska sommaren, som i mina ögon innebär regn och kyla. Inte undra på varför jag kallas blatte.
Svenska jordgubbar anses vara de allra godaste i hela världen och andra länders är lika omtyckt som kommunismen är i Vita Huset. Men ärligt talat så är svenska jordgubbar det absolut äckligaste som finns. Små, osöta, missbildade gulröda prickar. Polska jordgubbar är hälften så dyra är större, sötare och finare. De finns ibland de som är lika stora som vattenmeloner, vem tackar nej till en sådan jordgubbe? Inte jag! Jag bryr mig inte om hur mycket olagligt bekämpningsmedel de använder nere i Polen. De är fortfarande bättre än här i Sverige, där vi tillämpar tallriksmodellen tom. för jordgubbar. "Kära lilla Herman, nu ska du få en fjärdedel proteiner, lika stor del kolhydrater och hälften kostfibrer. Nu ska du allt må bra och växa till dig all sötma" pratar uppodlarna med jordgubbarna.
Jag vill gärna höra någon påstå att svenska frukter är godare än utländska. Det skulle vara mer som politik än ut efter smak. Svenska eller utländska?
Jag har aldrig i mitt liv köpt svenska jordgubbar och kommer aldrig att göra det. Kan inte förstå min mamma när hon köper svenska och säger "åh så goda de är."
Stack till frisören med min kusin idag. Vi skulle båda klippa oss. Men eftersom "hans" frisör inte var där så fick jag klippa mig först. Jag satte mig på frisörstolen och tog av mig kepsen. Frisören kollade på mitt hår, pustade och började dra i det. "Va fan är det för hår?" sa han. Jag skrattade. Han drog åt alla möjliga håll sprayade lite vatten och pustade ännu en gång. "Nej, nej, nej jag klarar inte av så tjockt hår. Jag ger upp" sa frisören. "Hah?" "Allvar, jag ger dig 100 kr, bara klipp dig hos någon annan." "Asså jag ska bara snagga mig, du behöver inte oroa dig" sa jag.
Han blev så lättad efter de orden och började snagga mig. Tog sedan upp en hårtuss, borde nog kalla det svinto, och tänkte på varför jag snaggade mig i första hand. För att jag aldrig i mitt liv kunnat fixa mitt hår. Hur mycket vax, spray eller spott jag lägger så fungerar det inte. Så bästa lösningen är att snagga mig. Min första och enda pose. Som jag har snott från en av The Rocks filmer...
Av alla priser jag har liggandes i mitt rum efter min extraordinära atletkarriär, så är den bästa medaljen... en jävla kapsylöppnare. Måste verkligen ge skaparna till denna medalj creed. Riktigt orginellt. Men vem fan vill ha en kapsylöppnare? Av metall? Som dessutom rostar?
I 90 minuter sprang jag runt med 20 andra killar, jagandes en boll. Blod, svett och tårar hade runnit tills dess att vi skulle få priset som segrare. Så får man detta? Jag skulle hellre stannat hemma.
Är det meningen att man tio år senare ska öppna colaflaskor och tänka "ah den cupen var så jävla bra!" Det kommer troligare vara något i stil med "jävla snåla jävlar som tvinga mig betala cupavgift för en skitmedalj. Idioter".
Viktoria och Daniel åkte i sin vagn. Folket jublade. Tjejerna slet av sig sina toppar av glädje. Killarna njöt som om de var i Paradiset.
En man i 40årsåldern smsade "här kommer de". En annan man i 20årsåldern förberedde sig. Han började gå om folket. Han gick allt närmare den avspärrade gatan. Ingen verkade lägga märke till honom, han var en i mängden.
Daniel och Viktoria vinkade med en sån stor glädje att Shrek skulle deppa i all evighet. Mannen hoppade över stängslet och sprang fram mot vagnen. Stoppade ena handen i fickan och tog snabbt ut något. Ingen hade hunnit reagera, speciellt inte de sega munkätarna vi kallar svenska polisen. Han pekade med saken på paret och de började le ännu mer. Shrek har nu begått självmord. Han hade tagit fram en flaska Champagne. Ops, fel ficka. Killen slängde ifrån sig flaskan och stoppade ännu en gång handen i fickan och drog upp en grej. Denna gång var det inte något lika festligt. Utan en glänsig, svart och liten pistol. Glock som alla G's använder. Han pekade på paret och avlossade ett par skott. Bam, bam, bam.
Tiden stannade upp. Trummorna slutades spela. Folket stod häpna med en så stor käft att jag skulle kunna krypa in i munnarna. Ingen rörde sig. Polisen hade kafepaus. Blodet började rinna och paret var nu döda. Mannen sprang och blev snabbt fångad av folket.
En muslimsk svartskalle. Inte bästa kombinationen. Sedan vaknade jag upp. En mardröm dagen innan bröllopet. Som tur hände inget. Men tänk om det skulle hända. Skulle inte SD fått 70% av rösterna? Skulle inte Sverige blivit nästa Danmark eller Schweiz? Klart som fan att det skulle.
Det var dagen innan min 8:de födelsedag, jag gick och la mig runt sju, bara för att tiden skulle gå snabbare. Föreställde mig presenter i stora berg. Vilken överraskning jag fick när mamma skaka livet ur mig ”jalla vi ska till Götebori nu!”. ”Mam, vart är mina presenter?” ”Håll käften och sätt dig i bilen” sa mamma.
Jag tänkte mig att vi skulle fira födelsedagen i Göteborg. Ojojoj, bättre än så här kan det inte bli!
En timma senare i släktingens -89:a Golf med så mycket rost att stenåldersmänniskorna skulle peka på oss och skratta så kom vi fram till ett område med massa höghus. (Nu när jag tänker efter va det nog Bergsjön.) "Släktingar!" tänkte jag glatt. Presenter upphöjt till 10, ja vi kurder lär oss matte innan vi ens försöker få tillbaka vårt land.
Pappa hälsade på en man i medelåldern. Han tittar på mig och jag blev rädd. Han såg farlig ut, terrorist aktigt farlig, men ingen kunde skada mig när jag var med mina päron! Speciellt inte när pappa hade svart bälte i irakisk kung fu, vilket motsvarar inget alls internationellt.
De följer med mig längre in i ett rum och jag fick lägga mig på en säng som liknade en irakisk svartamarknad kopia av sjukhussäng. Han bad mig att ta av mig byxorna och kallingarna. Nu börjar det hemska, våldtäkten... Men först fick jag en spruta i pungen. Glömmer aldrig nålen, den såg ut som en hästspruta. Pappa höll ner min överkropp medan jag var helt förlamad från midjan neråt.
Gubben tog fram olika verktyg. När jag såg tången och kniven blev jag skitskraj, "vafan ska han göra? Varför håller pappa ner mig? Har pappa blivit smittad av något virus?" Gubben kom allt närmare med tången och kniven, till slut var han över min kuk. Jag har aldrig i mitt liv önskat göra en "R Kelly - I want to piss on you" lika mycket som då! Inget hände trots mina kryssningsförsök. Helvete!
Nu var han farligt nära, jag lyckades slita mig bort från pappas armar och satt och tittade på vad gubben gjorde. Han skärde på min kuk. Gud vad rädd jag var. Pappa försöker dra ner mig medan jag kämpar emot. "Min kuk, neeeej" skrek jag. Jag skrek högt utan att då veta vad man hade en snopp till förutom att kissa, redan då var det min absolut viktigaste ägodel, skulle han ha rört den nu så skulle jag halshugga honom. Idioten hade gjort en omskärelse på mig. En omskärelse av en illegal läkare som säkert jobbade som slaktare eller tortyrledare i irakiska armén, för han skärde verkligen inte rätt! För den delen, rakt heller. För den ser ut som Sveriges gränser, zigzag överallt som man försökt sy tillbaka jeansen.
Jag kommer ut ur fejkläkarmottagningen iklädd i en klänning och alla firar, jublar och kastar godis över mitt huvud. Jag var tvungen att ha på mig klänningen i en vecka och kunde inte pissa utan att det gjorde sjukt ont! På den tiden fanns det inte tråd som försvann av sig själv. Man fick pilla bort de. Shit va ont det gjorde när jag skulle pilla bort stygnen. Mitt skrik skulle spränga en toppmodern decibelmätare i 1000 bitar. Tårar rann som om jag hade badat i lök.
Och värst av allt. I stället för att uppmuntra mig på ett bra sätt försökte pappa sig på en matchgrej "när jag omskärde mig fick jag inte ens bedövning. Jag bet på en pinne och bara körde!" Som om det hjälpte!
Jag hinner knappt blogga längre. Min period då jag mobbade mig själv har blivit kremerad och begravd. Jag är den moderna versionen av zigenarna. I stället för att flytta runt så har jag en fast bostad som jag aldrig är i, förutom den lilla tiden jag sover. Om jag sover. Skulle jag vara tjej skulle jag nog blivit emo av Icapåsarna jag har under ögonen. Har knappt vilat sen studenten. Min hjärna är i något avlägset land och dricker en Red Bull med vodka utan vodka. En Red Bull. För övrigt är detta första gången jag är hemma så här tidigt. Får tillbaka känslan från när jag var yngre och var tvungen att vara hemma innan solen hade gått ner.
Ibland tvivlar jag på mina egna argument att invandrare inte är dumma. För vem fan säger till motståndarna efter tio minuter under en fotbollsmatch "ey du vet väl att vår målvakt inte egentligen är målvakt. Bara så på skoj han står" och motståndaren svarar "haha seriöst?", så säger vår spelare "jaa för fan, han är sämst!". Två minuter senare börjar de skjuta från halva plan. Det som gör det ännu mer komplicerat är att målvakten och idioten är bröder. Vi förlora med 5-2, och som vattenpojke/bänkvärmare så dampade jag grovt. Ville bara ta sönder saker så kasst som de spelar. Om invandrare var hälften så bra av så mycket skitsnack som kommer ut ur deras munnar så skulle Messi varit pensionär! Clowner hela högen! Speciellt de som tror sig vara en jävla pansarvagn och springer rakt in i motståndarna, och jag trodde jag var blind.
Mitt humör droppar lika snabbt som utslagen på en EKG hos ett epilepsibarn. Eller som mina besökare. Jävligt snabbt. Shit vad arg jag var häromdagen. Så arg, att jag flyttade. Tog min säng, möbler, kläder, skor och andra prylar och drog iväg snabbt. Så långt som till ett extra rum vi har bakom garaget. Vilket inte är helt färdigt. Saknar eluttag och lås för dörren. Men är i alla fall fri. Ingen stör mig och jag stör ingen.
Varje gång jag "slutat" blogga har jag begått ett misstag, för bloggandet får mig att uppleva den inre friden jag tränger undan. Skrivandet får mig att stänga ut allt annat, skilja mig från alla problem, örfila all tjafs och pungsparka allt obetydligt. Skriver jag inte tänker jag för mycket. Analyserar, reflekterar, drar slutsatser i sann MVG-anda. Varför kunde jag inte tillämpa det i skolan?
Ni som gett upp hoppet om mina lite mer "roliga" inlägg, jag har varit medveten om det jättelänge. Men jag har som sagt ett stort projekt på gång. Ska inte avslöja något, men det är i alla fall därför jag inte "fokuserar" mig på humoristiska inlägg. Plus att jag för tillfället har en större kris än Grekland kan drömma om i min hjärna.
Jag har aldrig tidigare känt mig så svensk som idag. Blev nämligen bjuden på smörgåstårta.
Majonäs, dill, citron, räkor, ost, kaviar (pungkuleformen) och säkert något mer. Värt att nämna är att jag ALDRIG äter räkor, och ännu mindre äter jag kaviar. Jag har aldrig heller ätit det. Hatar det. Klarar inte av lukten.
Smaken var jävligt annorlunda från det jag vanligtvis äter. Det är som när man äter något och plötsligt knastrar det till i munnen från glasbitar/något hårt, den chocken.
Juste, det fanns även ägg på "tårtan". Vill gärna veta vilken idiot som började kalla det för smörgås"tårta". I min värld är en tårta söt! Äter aldrig ägg. Är jävligt kräsen.
För det mesta var det att skölja ner det med drickan. En del "tårta" och tre delar dricka. En blandning som får bort smaken.
Ibland stör jag mig på min hjärna, detta var en av fallen. När jag var tvungen att svälja kaviaren så tänkte jag bara på "shit de där kommer ut ur fiskjävlarnas rövhål!"
Det är första gången i mitt liv jag har tvingat mig själv att äta upp något jag vet inte är gott. Brukar annars spy, men rädslan för att för första gången skämma ut mig räddade mig. Så dum jag var så valde jag inte att byta till RIKTIG tårta när jag ombads! Idiot!!
- I'm tired, boss. Tired of bein' on the road, lonely as a sparrow in the rain. Tired of not ever having me a buddy to be with, or tell me where we's coming from or going to, or why. Mostly I'm tired of people being ugly to each other. I'm tired of all the pain I feel and hear in the world everyday. There's too much of it. It's like pieces of glass in my head all the time. Can you understand?
Bröllopet i lördags(?) var bra, med ett par undantag. Kan inte äta libanesisk mat, de kryddar lika mycket som svenskarna gör. Inget alls. Kryddor har skapats för att användas, och inte ställas ut som souvenirer. Sedan var det rätt trångt. Förutom det var det fint och bra.
Det fick mig att tänka på hur jag vill ha mitt bröllop. Mitt drömbröllop. Det skulle vara häftigt om man hoppade fallskärm in till lokalen, men det fungerar inte då alla män skulle stått under och dregglat för fullt. Ska man showa ska man inte göra någon mjukporrfilm.
Sedan skulle jag tagit en inträdesavgift på 100 kr/person för att hindra alla invandrarmammor som tar med sina 100 barn och tror att varje bröllop är ett dagis.
Jag skulle absolut inte ställa nötter och frön på borden då invandrare är värre än fåglar. Det slutar med att lokalen fylls med skal och smuts. Förutom de kilona de stoppar i fickan då de tror att de handlar på Ica. Utan det skulle vara enkelt och fint.
Jag skulle även fixa en chokladfontän. Så stor att jag kan gömma mig där. Om någon letar efter mig så kommer de hitta mig vid fontänen med choklad överallt förutom i munnen. Jag skulle doppa allt i choklad: jordgubbar, kex, tårta, kyckling, ris, slipsen och skon (det fick mig att tänka på då jag var yngre och lurade en kille att jag hade trampat i choklad då jag hade trampat på hundbajs... och han slickade på det!).
Skulle även skaffa en så stor tårta att jag kan gömma en dvärg i den. För att unvika extra kostnader så kidnappar jag dvärgen och söver ner honom i tårtan. Därefter fäster jag någon chockmojäng på honom som jag trycker på när jag vill att han ska flyga ut skikandes och skrämma alla människor. Skulle inte förvåna mig om någon gamling får hjärtattack.
För att uppfylla mitt drömbröllop måste jag nog gifta mig med en kille!
Brasilien - Nordkorea matchen tog precis slut. 2-1 till brassarna, som spräckte nollan med hjälp av en målvaktsmiss och lite tur. För det ska inte gå att göra mål från den vinkeln. Nordkoreanerna spelade riktigt grymt, ett land man aldrig har hört talats om i fotbollssammanhang klarade 2-1 mot fotbollens Rambo.
Det fick mig att tänka på en annan diktatur. Irak, under Saddams tid. Förlorade man så blev man torterad . Bl.a. band man de på pansarvagnar och släpade de genom öknen, man rakade av deras hår för att håna de, slog de och det hände ibland att man avrättade de. Bara för att man förlorar en match? Brasilien förlorar matcher, ska då inte Irak förlora?
Det vore idiotiskt av mig att kalla de för idioter, för idioter är mycket bättre än det dåvarande Iraks styrelsesätt. Något säger mig att Nordkorea kommer få känna på liknande saker. Vem skulle märka något när en av Park:arna eller Kim Jong försvinner? Speciellt när alla heter likadant. Inte jag, inte du. Troligtvis ingen alls.
Hoppas att fotbollslaget har det bättre än befolkningen i landet. Och hoppas det blir bättre i landet!
Av alla halsband, av alla armband och allt annat som slutar på -band, av alla krukor, av alla gosedjur, av alla pengar, av alla dikter och alla dåliga ursäkter, av alla kramar och liknande, av alla kompisar jag fick som jag inte trodde hade, av alla middagar jag blev bjuden på, Så var detta brev den utan tvekan bästa presenten!
Jag visste inte att jag tom. rev upp kuvert med en sådan konstnärlig längtan, att jag kunde forma de till skor? Ser ut som Hulken fått utbrott på ett stackars litet brev. Ord kan inte beskriva hur perfekt denna present var. PeRfEkT - fjortizstyle!
Det är inte fören man blivit sårad eller upplever en otrolig smärta, som man lär sig en läxa. Något man aldrig, någonsin, kommer att upprepa.
Från den medicinen jag äter har jag fått många biverkningar. Fysisk smärta som muskelinflammation. Där det gjort jävligt ont. Flera gånger har jag fått krypa runt hemma. Men inget kommer i närheten av den smärtan jag upplevde igår. Ironiskt så tål jag smärta ganska bra. Jag får lyckorush när jag får smällar. En inre harmoni medan boxarna skrapar bort huden och framhäver alla ådror. Spruckna läppar är en dyr glass. Njurslag är som grillad mat i en varm sommardag, vilket är rätt ovanligt här i Sverige, men då förstår ni hur mycket jag uppskattar det. Blod är mitt E, lika viktigt och uppskattat som det är för onda vampyrer. I alla fall i gamla goda rullar där vampyrer sög blod och inte kuk som i Twillight. Men smärtan igår var obeskrivlig. Jag visste ärligt talat inte vart ifrån den kom. Det gjorde bara ont. Det gjorde ont när jag rörde mig, när jag pratade och när jag stod still. Som om någon gröpte ur min kropp med sked. Jag försökte hoppa på ena benet men det gjorde mer ont. Jag försökte stödja mig mot alla saker på vägen, men det gjorde också mer ont. Det tog mig ärligt talat 15 minuter att gå 200 meter. Det såg ut som jag blivit våldtagen av en blåval, i alla fall när jag gick. Hur en blåval lyckas våldta någon är en annan grej. En sköldpadda skulle kunna springa ifrån mig lika kvickt som när en kines kung fu:ar skiten ur en försvarslös svensk.
Och värst av allt, alla skrattade och trodde jag fejkade. Som om jag skulle kunna dra ut en sjukskrivning, för att sedan ansöka om förtidspensionering.
Alvedon poppade jag i mig som det var M&M:s. Det enda som fattades var den goda smaken.
Men bäst av allt. Medicinen tar slut om 16 dagar och jag ska fira med att springa runt hela Trollhättan. I alla fall i min hjärna, för vem orkar springa!?
Jag visste att det var någon blind mamma som ville gifta bort sin dotter till mig. För min bror leder med 2-1 när det gäller bortgifteserbjudanden. 2-1 är mycket med tanke att vi började räkna sen min studentfest.
Nu blir det att dra på bröllop. Får se vem som vinner racet om vem som får flest bortgiftesförfrågningar mellan mig och min bror. Det står 1-1 sedan min studentfest.
Kan förstå att någon vill gifta bort sin dotter till min bror. Men vilken blind mamma ville ha mig? De ville säkert gifta bort en kille.
Vi höll på att gå mot slussarna och kolla på fallen. Bilvägarna var fulla av studenter, för det mesta fulla studenter. Och så fanns det några som stack ut. Zigenare som letade pantburkar. Irakier som spelade på darbaka (arabiska trummor). Sist men inte minst, albanerna.
Jag såg någon tappa sin studentbukett. Den var rätt fin, finare än den på bilden. Framför oss gick tre albaner. De är rätt kända här i Trollhättan. Albanernas motsvarighet till Rosing, Gynning och Silverstedt. I alla fall när det kommer till smarthet. Jag sa till en av de jag gick med "jag svär, om inte albanerna plockar upp buketten så ska jag kastrera mig själv!" Han trodde inte på mig.
De tittade åt höger, åt vänster och höger igen. Som när man var liten och gick över övergångsställen. Sedan körde de en "låtsas-att-ja-tappat-min-mobil"rörelse. Innan mitt öga hann reagera på rörelsen så var buketten i deras händer! Magi! Nu var den "deras", och de gav bort den till en jag känner, som "egenköpt dyr present".
Jag älskar musik. Dör för det. Lyssnar på musik när jag äter. Lyssnar på musik när jag skiter. Lyssnar på musik när jag duschar. Lyssnar på musik medan jag sover. Och vill lyssna på musik på min begravning.
Igår sov mina kusiner över, ännu en gång, och en av de ville låna min dator. "No big deal" tänkte jag. En halvtimma gick. En timma gick. Två timmar gick. Fyra timmar gick. Klockan blev fyra på natten och alla skulle sova. Blev glad, för skulle få datorn då jag inte kan somna utan musik. Plus att jag inte sov i min säng, vilket betyder att det aldrig, aldrig och aldrig går att sova utan musik.
Salar vill du ha datorn? sa han med puppyögon. Man såg tydligt att han egentligen inte ville lämna ifrån sig den. Min hjärna skrek "my precious, it's mine. Only mine!" som Gollum. Men mitt hjärta tog tag om tungan med en spetsig gaffel och tvinga mig att säga "det är lugnt, ha den du". Tänkte på att jag hade en mobil och mp3 jag kunde lyssna på. Smart jag är!
Alla sov och jag gick ner till källaren med mina smarta prylar. Mobilen var död, plus att det var glapp i laddaren. Lyckat. "Har ju mp3" tänkte jag, lite smartare än förra gången. Sätter på mp3:n och ser att det bara är 7% kvar av batteriet. Det motsvarar 40 min om jag inte rör den, vilket jag aldrig har lyckats med, alltså skulle jag kunna använda den i max 20 min. Jävligt lyckat!
Då får jag för mig att börja spela xbox, eller "exbocks" som en vän kallar det, och märker att jag inte har batterier till handkontrollen heller... Shit.
Så i två timmar satt jag och vek pappersflygplan, båtar och "sanning och konka kuber". Varför ska livet jävlas med en när man minst vill det?
Jag visste inte att min familj var så himla patriotiska att de tom. använder den kurdiska flaggan som haklapp! Man lär tydligen sig själv något nytt varje dag.
Alla andra 3:or längtade till studenten. Vissa räknade dagar, timmar och sekunder. Naturare som gick så långt att de räknade nanosekunder. Samhällare försökte räkna, men det gick inte så bra. Illegala räknade pengar, som från förra rånet med fingrarna, inte så lyckat då de fick börja om efter tio. De försökte med att hämta alla sina kusiner, men pga. alla krigsskador de har så lyckades de inte tillsammans komma över 100.
Alla skulle köpa fina kostymer och klänningar. Klänningar köptes och lika många lämnades tillbaka. För man ville se perfekt ut. Studenten skulle bli deras dag. En dag de sent kommer glömma.
Studenten är som kokain för kändisar. Te för troende muslimer.
Där satt jag i skuggan. Kan inte säga att jag inte längtade till studenten. Med två anledningar längtade jag: 1, Att jag ska börja ett nytt liv, totalt skita i alla jag tidigare känt och börja min "operation radera alla personer". 2, (det jag längtat efter mest av allt) att sluta ta en av mina mediciner som jag började ta förra året. Det finns inget jag har längtat till mer än detta. Det finns inte något i mitt liv som har påverkat mig mer än denna skitmedicin. Nästan så att man önskar den som skapade medicinen ska dö, för jag tror ärligt talat biverkningarna av den är värre än själva sjukdomen (med stor överdrift). Jag har fått biverkningar som: lätt depression (jag har haft ett par symptomer såsom grova humörsvängningar, gråtattacker, intresse för saker försvinner, koncentrationssvårigheter och rastlöshet. Plus "känner" jag en som blev inlagd på mentalsjukhus bl.a. pga. denna medicin...), ibland kan jag höra röster eller att någon ropar på mig, så torr hud att det börjat blöda ibland, ibland börjar jag blöda efter jag knytit skorna, kraftig huvudvärk (jag som innan medicinen aldrig haft huvudvärk...), näsblod (innan medicinen hade jag inte heller haft det, inte ens efter de värsta boxningsträningarna), sen hade jag tydligen för höga värden på levern (vilket jag inte fattade vad det betydde...), hade även fått för höga värden på skelettet (fattar inte heller vad det betydde...) och massa dagars muskelinflammation. Jag har inte fått vara ute i solen sen förra året och jag kommer inte få göra det denna sommar då medicinen sitter kvar i kroppen två månader efter man slutat använda den. KATASTROF.
Det får mig att tänka på alla gånger jag känt mig så nere och orklös. Alla gånger jag varit nära att somna medan jag kör. Alla gånger jag dagdrömt medan jag kör. Alla gånger jag sagt saker jag inte fattat vart de kom ifrån.
Shit, den har verkligen påverkat mig mer än alla personer jag känner tillsammans. 20 dagar kvar. Ahh, underbart!!
Det blev varken en fis i ansiktet eller ninjastrypgrepp på min kusin. Kusin och kusin, jag kallar tom. mina morbröder för kusiner.
Hela släkten sov över och vi satte oss i källaren för att snacka skit. Självklart fick jag inte sova på min säng, utan på en extra säng vi har i källaren. Kallt och skönt där nere när det är varmt ute. Perfekta sommarstället, med enda problemet att Borås Djurpark befann sig hemma hos oss.
Jag somnade runt klockan sex på morgonen. För att en timma senare bli väckt av min bror, som letade efter grejer att ta med sig till skolresan.Jobbig jävel. Han skakade om mig och frågade varför jag vaknade, för att sedan fråga vart min mp3 etc. var. Tack bror, tack!
Jag somnade snabbt om för att bli väckt ännu en gång. Den här gången runt klockan nio. Alla släktingar skulle till duschen i källaren. Där jag "sov". Orkade inte somna om efteråt. Det gick inte heller. För mycket folk. För mycket ljud. Shiet!
Så jag tog en Lindsey Lohan promenad i hopp om att få hennes så kallade drömkropp. Anorexikroppen jag försökt hitta utan några framgångar. Som en illegal muslimsk invandrare, med skägg som får Usama bin Laden att tappa hakan, som sedan söker jobb i krisdrabbade Grekland. Inte så lyckat.
Normalt är jag halvkines med mina halvstängda ögon. Skrattar jag dissar jag lätt min kurdiska halva och blir en tvättäkta kines. Idag var jag så trött under promenaden att mina kinesögon försvann, inte att mina ögon blev större, utan att jag gick med förslutna ögon. Jag zigzagade mig fram genom Lextorps ghetto, som kidsen kallar det, med hjälp av mitt sjätte sinne. Det tredje benet jag använder som käpp vid kriser. Jag kom i alla fall hem i ett stycke!
Han sover bredvid mig. Skedar. Ne då. Men funderar starkt på att testa en myt: att man kan döda någon med en fis i ansiktet.
Jag målar upp en imaginär blomma i min hjärna och kör "älskar, älskar inte" leken.
Att fisa eller inte fisa, det är frågan.
Hjärnan ser den äcklade minen han kommer få i sömnen, och jag börjar skratta. Han kanske tom. sträcker ut tungan som om det är något gott? Då blir lyckan dubbelt så stor. Men hjärtat säger att det är synd om honom.
Om Hulken skulle vara verklighetsbaserad så skulle han inte muterats av gammastrålning, utan av en äcklig grönaktig miljöfarlig fis.
Vi skulle ju "läxa upp" min kusin. Förra gången hann jag inte träffa honom. Var för seg.
Idag kom han över. Jag frågade en av mina kusiner om han hade förändrats. Hon svarade att han är hur lu I början verkade han riktigt snäll. Jag blev helt chockad. Han hade gått från odjuret till skönheten.
Vi försökte trigga igång honom i flera timmar. Inga resultat. "Det är sant!" tänkte jag.
Tills han började känna sig lite säkrare. Han är minst lika fuckad som förr. Om inte mer. Problemet är att han är tio gånger starkare än förr. Tränar kampsport som ett djur och är med i ett kampsportsprogram som sänds varje vecka i U.K. Visst att jag och min bror blivit starkare och smartare, men han är alltid två steg framför oss.
Tillsammans är man alltid stark, som man säger. Båda för en, båda för alla. En remix av de tre musketörerna. För ensamma kommer vi aldrig klara av honom. Han är som sista bossen i Super Mario. Jag behöver hjälp av min gröna kompis Luigi, som i mitt fall är min "lillebror" som har biceps lika stora som mina lår!
Återkommer om vår taktikbyte och om själva matchen vid ett senare tillfälle. Det blir nog ett tagteam som i Wrestling. Jag som Undertaker, som för övrigt är det mest gay namnet en så "farlig" person kan kalla sig, och min bror som Luchador Místico. Så fort vi blir sårade taggar vi ut och låter den andra hoppa in med någon äcklig hoppspark.
Oturens dag kunde inte "bitchslap me back to Bangkok" hårdare än så här.
Ett. Jag hade match igår trots mitt "förbud" som jag aldrig följt. Reslutatet är att jag är helt rörelseförhindrad. Lagom trevligt. Klarar inte ens gå på toa utan att jag stönar som i värsta p-rullarna.
Två. Jag har brännsår över hela kroppen. Från topp till tå. Mina armar ser ut som Hawaiiöarna med alla brännsår. Mina knän ser ut som om två Vesuviuvulkaner har fått sina absolut största utbrott genom tiderna på. Mina fötter ser ut som om man precis simmat runt i brännässlor. Min röv ser ut som kurdiska kartan. Enda kroppsdelen som är orörd.
Minsta rörelse jag tar resulterar i skrik, stön och svordomar. Nästa gång jag söker jobb ska jag skriva "uppfinnare" i min CV. Vad uppfinner jag? Svordomar!
För första gången i mitt liv har jag inte duschat varje dag. Mamma tvättar alla kläder jag hade i mitt rum. Och jag har bara på mig kalsonger och ... inget mer. Jag har fastat sen frukost, eftersom jag inte orkar röra mig. Min andedräkt skulle nog få fler tjejer att falla till dödsbädden än kemikaliska vapen. Så illa.
Inte så farligt ändå? Trodde jag inte heller.
Tills min bror ropar på mig som en idiot och säger vi har fått gäster. Släktingar, bekanta och så vidare plus. +20 stycken! Som alla sitter i vardagsrummet. Och för att komma ner till mina kläder och en jävla dusch måste jag till källaren. Inte ens James Bond skulle klara detta!
Det verkar vara ett fall för Superkurden. Jag ska leka död som hundar gör! Oh snap, min idiotbror skriker ännu en gång! Skjut mig! Vart är alla Hollywood gadgets när man verkligen behöver de? Typ skjuta en lina till grannens hus och använda en galge för att komma dit. Eller sugproppar så att jag kan suga mig fast på taket så ingen ser mig. Varför inte den där osynliga manteln Frodo har i Sagan om ringen? Bajs!
Något jag verkligen stör mig på är rivaliteten mellan vissa "halvkompisar"/ vissa "helkompisar". T.ex. att man drar ett skämt och så skrattar alla. För ett tre minuter senare så drar personen samma skämt. Exakt samma, utan någon modifikation, utan ett skit.
Skulle man säga "jag är tjuv" så upprepar de "jag är tjuv" med samma jävla ton. Inte för jag är rolig. Men jag stör mig verkligen på folk som gör allt för att få uppmärksamheten. "Titta på mig, titta på mig". Men har ni tänkt att vissa (jag) skiter totalt i er?
Jag stör mig när vänner ska konkurera ut varandra. Vänner ska jobba tillsammans. Skapa ett blodsband som håller genom allt - tjafs, bråk, seperation, missförståenden, olikheter och allt annat.
Vänner är inte de som ger dig oförglömlig temporär lycka, utan vänner är de som stannar kvar för alltid. I vått och torrt. Det är samma som på en berg-och-dalbana. Ibland kan det kännas som man kommer flyga av och dö, men ändå hålls man kvar av (förhoppningsvis) säkerheten på attraktionen. Dåligt exempel?
Mina päron älskar sommar. Att det är varmt och skönt är den indirekta anledningen.
Den riktiga anledningen har djupare rötter än en icke-kurd kan ana. Ekonomiska, som de själva kallar det. Snåla om du frågar mig.
Det som är bra med sommaren är att vi inte behöver ha på värmen i huset. Ingen värme är också lika med ingen elkostnad. Dubbel så mycket glädje.
Sedan behöver man inte längre duscha i sådant varmt vatten att huden efteråt ser ut som på en gammal tant. Fast att vi inte har bastu, så duschar vi med sådant varmt vatten att man kan tro att vi badar ångbastu. Nu när sommaren är här kan vi äntligen duscha med en vattentemperatur under 38 grader. Kallt vatten kostar mycket mindre än varmt. Kallt vatten betyder alltså mindre vattenkostnad. Och mindre vattenkostnad betyder mer pengar. Alltså dubbel så mycket glädje ännu en gång.
Nu är vi uppe i fyra gångers besparande. Man kan nästan höra *CHING CHING* ekot från mina föräldrar.
Ni kanske tänker "ahh, de köper nog en Mercedes, eller ett hus på palmön i Dubai med pengarna!" Då missar ni verkligen poängen. Pengarna förvaras under kuddarna, för att mögla till sig, som om att man får ränta om man förvarar de under kuddarna...
Jag kan verkligen se mina föräldrar i Joakim von Ankas kläder. Med en ofantlig stor rikedom, utan användning. Förutom att bada i det såklart. Det sägs att det är bra mot huden.
Det verkar som många av er besöker bloggen på morgonen. Gör inte det.
Visst är jag en morgonperson. Vaknar alltid vid sju-åttatiden, men nu har jag blivit så lat att jag somnar om igen.
Det kan bero på att jag är granne med vägbygget vid E45:an (har det hunnit bli en Europaväg?) Byggarna är mina grannar. De bor så när att jag skulle kunna känna lukten om de runkar. I alla fall om de har en möglig sats.
Horungarna börjar sätta på, juste sätta på, sina maskiner kl sex! Nu snackar vi inte om vanliga personbilar, utan jävla traktorer, lastbilar, kranar och allt annat sånt skit som låter riktigt mycket. Jag vaknar alltid i takt med att de börjar jobba, som om de är moderna morgontuppar!
Om inte det räcker så spränger de berg kl nio-10 varje dag! Jag är inte säker varför jag vaknar då, men det kan ha med att kurder och berg är en lika bra blandning som kebab och cola, eller att det tjuter så jävla mycket att man kan tro WW3 har pågått i några månader. TUUUT, TUUUT, TUUUT, tuuttar. Kan inte någon smart jävel upptäcka en ljuddämpare till alla dessa maskiner och sprängningar?
Jag hade parkerat bilen vid en rätt fin Opel. Inte Mercedes-fin utan bara fin. Skulle precis öppna dörren då jag fick syn på den här lappen fasttejpad på instrumentbrädan. Snacka om att jag fick mig ett gott skratt.
Min kusin har kommit till Sverige. Nej, han är inte en illegal flykting, utan han är här på semester. Sist vi träffades var runt fyra år sedan.
Då torterade han mig och min bror. Han övande kampsportsmoves på oss som vi var dockor. Ont som fan. Blåmärken överallt, på den tiden kunde inte mitt kroppshår täcka allt. Armbågar i ansiktet. Boxar i magen, levern och benen. Sparkar som om han han hackade dill.
En horunge. Inte att hans mamma är en hora, utan en person jag hatar.
Kommer ihåg att han skulle lära oss ett "trick". Han bara "jag ska göra en grej, ni kommer känna värsta sköna känslan, att det blir typ kallt i huvudet." Så dumma som jag och min bror var så gick vi mer eller mindre med på det. Då ställde han oss mot väggen och började strypa oss tills vi svimmade. (Jag brukar alltid säga att jag aldrig har svimmat men denna händelse och när jag en gång ramlade från en lekställning är de enda.)
Han brände min andra kusin med en varm tekanna. Kastade en spindel på henne trots att hon är livrädd för spindlar.
Men för en gångs skull är jag och min bror glada. För vi har svärt på Gud att vi ska slå skiten ur honom. Misshandla honom grovt så att han aldrig sätter sin fot i Sverige mer. Om jag inte gör det så är jag den största fittan på den här planeten.
Sist han var här var vi små och försvarslösa. Nu lyser hämnden i våra blodsprängda ögon. Vi har blivit stora och galna!
Han var en av anledningarna till varför jag började i kampsport. Äckliga jävel!
Ska duscha och gå till honom. Tandskydden i käften. Beväpnad med knogjärn. Krigsmålning över hela ansiktet. Pungskydd, för det kommer bli fult - fult och blodigt.
Fortsätter från förra inlägget. Hade som sagt inte sovit mer än två timmar. Pappa strök mina kläder i sömnen. Man såg mördarminen i hans förslutna ögon.
Efter en underbar champagnefrukost med massa tjat och roligheter så gick vi mot skolan. Fortfarande hade jag inte fattat att jag skulle ta studenten. Kändes som vilken vanlig vardag som helst. Förutom att vi hade klätt upp oss. Alla såg så fina ut. De man gillade blev modeller, de man avskydde stannade på samma plats. Som tur avskydde jag ingen.
Vi passa på att ta en Backstreet Boys bild med en extra gängmedlem. Det svarta fåret från Comviq. Frank? Borde döpas om till Salar. Från vänster: Rasmus"fjortizposen", Johan"Jävla svartskalle Salar, du va nära att döda mig(då jag flög förbi honom med min "ferrari"), Lawand"Vem vare som kasta?!?", Jag(förutom bäst)"dålig reklam för Colgate med mina gula tänder", Anton"Grr, mjaoo, rawwr, hihi på dig Salar", sist och minst Jakob"Sieg heil motherfuckerz" Därefter ställde vi upp oss i ett alfabetiskt tåg, där naturare var bland de sista som skulle springa ut. Det var inte fören då jag började känna nervositeten. Mördarbina stack mig lika intensivt som när pakistanierna brände fel flagga och dockor i samband med Muhammedkarikatyrerna. Jag visste inte om det var lycka eller sorg. En lika bra blandning som fisk och arabisk hummus. Sen såg jag alla som hade kommit.
Dollartecknen började snurra lika friktionsfritt som i enarmade banditer. Jackpot efter jackpot. En lycka som fick mig att fälla tårar.
Present efter present. Lyckligare. Flera underbara personer än vad jag hade trott. Lyckligast.
Tills någon hängde en jävla kruka runt min hals. Den vägde så mycket att jag gick runt med en sådan puckelrygg att självaste Ringaren i Notre Dame skulle hänga sig utav avundsjuka. Jag har frågat alla om de vet vem som gav mig krukjäveln, men utan svar. Kan det ha med att jag jävlats så mycket om det? Jag ska inte vara otacksam, för ett grattis betyder så jävligt mycket! Presenterna tycker jag ärligt talat var för mycket, förtjänar inte dem.
Här är krukan ingen (en liten bit i alla fall). Shit vad jag har gått upp i vikt! Ser ut som en uppstoppad gris. Kinder som lastbilshjul och dubbelhaka som borde kallas frippelhaka, om man kan säga så.
Bröderna bodyguards posar med den välkända "skydda pungkulorna" posen.
Säger ju att jag inte kan dansa. Ändå tror ingen på mig!
Skelar ögonen, drar ut och halvbiter på tungan - det illegala sättet att visa att man har hittat ett byte.
Jag blev för snurrig efter all jagande. Eller inte ...
Det är sällan jag festar. Ännu mindre frekvent att jag drar på nattklubbar. Efter massa tjat och dragkamp så följde jag med för att först gå på en studentfest i Swania. Damn säger jag bara, det var ärligt talat lika glest med folk som en svensk med rövshår. Så vi drog oss till stället alla snackar om här i Trollhättan, LIPZ. Ett skämt. Skit. Musiken var det sämsta jag någonsin hört. Vet ni när man vet att Trollhättan är en bondestand? När Lipz har ett dansgolv med cowboy tema!
Fattade aldrig om bartenderna hade på sig pyjamas (linne och kalsonger). Eller om de hade en matchande outfit. Visste inte om jag skulle bli homosexuell och titta på deras könsorgan. Eller om jag skulle "dansa". Jag blev i alla fall inte homo.
Dock ska jag inte klaga. Folket var helt underbara. Jag skrattade så mycket och hade det så trevligt att inte ens Lipz kunde förstöra det.
En helt underbar dag med de allra underbaraste personerna!
Efter en riktig fet helg så måste jag promenera bort allt extra fett jag lagt på mig. Att kostymerna passade mig är ett mysterium. Trodde byxorna skulle bli hotpants på mig - helvete va äckligt nu när jag tänkte efter!
Jag kan inte säga att jag kommer sakna min klass värst mycket. Vi hade många trevliga stunder, och det glömmer jag aldrig. Men jag har aldrig haft svårt att skaffa "skojkompisar", sådana man endast har kul med, jävlas och allt annat socialt skit. Sådana vänner har jag "för många" utav (om det går att ha för många), det jag saknadade var personer jag kunde lita på fullt ut. Personer jag skulle kunna gå i krig för och personer som jag berättar både lyckliga och sorliga händelser för. Riktiga vänner. Som tur lärde jag bara känna en. En som räcker mer än tillräckligt. En som får mig att vilja gå kvar i samma klass en tid till. Men som tur så ska jag inte avbryta kontakten med denna person. Kan inte. Villl inte.
Två dagar innan studenten hade jag inte ens tänkt tanken på studenten, förutom att jag för första gången provade min kostym. Jag trodde aldrig jag skulle få på mig den. Hade samlat på mig för mycket muskler, just precis. Muskler! (Det syns hur mycket jag håller mitt skratt då jag alltid får kinesögon när jag har roligt. Fejkskrattar jag så är jag någorlunda normal.) Det svarta är inte det ni tänker på. Verkligen inte. För den har jag knutit runt magen.
Dagen innan studenten var allt förutom normal. Stress var på min most wanted lista. Dead-or-alive summa där pengar aldrig kan räcka till. Jagad av både kropp och själ, utan några framgångar. En inre Usama Bin Laden.
I stället för att bara gå ut, var vi tvungna att hämta hem björkris. Vart fan hämtar man det om inte skogen? Grannarnas träd lockade riktigt mycket. Skulle det inte vara pga. att jag är så feg så skulle vi "pallat" grannbjörk. Som om det vore en exotisk frukt, skyddad av de dödligaste gifterna. Vi fick gå till närmaste träd, som inte tillhörde någon granne. Fast de låg två meter från grannens tomt. Beväpnade med en kniv, som får självaste John Rambo att tappa sin fyrkantiga haka, trippade vi fram i takt till denna melodi.
Beväpnade upp till tänderna med Netto- och Lidlpåsar, för att gömma vårt stöldgods. Kniven gömd innanför tshirten så att den stack mig ett par gånger. Ont som fan, om jag ska vara ärlig.
Vi började hugga trädet både åt höger och åt vänster, upp och ner, i diagonaler och kvadratrötter.
Grannen smygtittade med rädsla i ögonen på oss. "Jag är nästa offer för dessa träddmujaheedins" hörde man hans hjärna eka.
Fattar inte varför det MÅSTE vara björkris? Varför går det inte lika bra med vilket jävla träd som helst? Körsbärsträd, buskar eller ogräs? Nej, det måste vara björk. Som om det är beklätt av guld.
Somnade runt halv fyra, för att vakna halv sex. Två timmars sömn. Jag visste att jag hade glömt något, det gör jag alltid. Hade inte ens tänkt tanken att stryka mina kläder. En förortsblomma i kostym är som en kurd med ett land, en modig svensk eller en zigenare utan guld. I ren panik fick jag väcka pappa för att stryka mina kläder.
Allt detta utan den minsta oroligheten för själva studenten. Händelsen. Jag var varken glad eller ledsen. Likgiltig är rätt ord. Det var inte fören två sekunden innan vi skulle springa ut som tanken slog mig. Det var knappast fjärilar som flög runt i magen, utan stora groteska mördarbin som stack vilt. Det kändes som man var kär i någon man ville gifta sig med. Någon förbjuden kärlek. Något man inte kan ta på.
