Kurdiwüüd

The hatred

Kategori: Kategorilös shit

Höll på att gå hem från affären med en påse mat i varsin hand. Framför mig gick ett par grabbar med deras, möjligtvis, tjejer långsamt. Fem snubbar och tre tjejer för att vara exakt. Någon av killarna fick dra den till Lena Handén, eller körde de två dubbelmackor. Vem vet? Det är trots allt studentstaden Lund, där det räcker med att ha sex med sex personer för att ha sex med alla i hela Lund. Intressant fakta, javisst.

 

När jag passerade de blev jag paranoid som jag vanligtvis blir när någon går bakom mig. Kanske inte riktig paranoia utan någon slags vanförställning att någon smyger fram bakifrån och attackerar mig. Är, utan att verka någon Superman, absolut inte rädd för att få stryk utan bara försvarslösheten att bli attackerad bakifrån som skrämmer mig.

Därför brukar jag titta ner på skuggan som skapas av gatulamporna i mörkret. Men så fort man hamnar på halva avståndet till nästa lampa dyker skuggan upp bakom en. Bakom till ingen nytta. Hamnar jag i denna döda zon går jag lite snabbare än när skuggan befinner sig framför mig, samt att jag drar in nacken för att t.ex. försvåra mot eventuella strypgrepp.

 

Tillbaka till händelsen. Grabbarna blev högljuda. Så pass att de hördes genom mina maxade hörlurar med den här låten som motiverar mig innan thaiboxningsträningarna:

En snabb känsla började sprida sig genom hela min kropp. Börjandes i fötterna och avslutades med att jag vände mig om, såg en box komma mot mig. På något reflexmässigt och mirakulöst sätt blockar jag boxen samtidigt som jag släppte ned kassarna. Lutar mig ner och plockar upp det första bästa i ena påsen – en konservburk kikärtor, den större förpackningen, stor som en kaffekopp. Drar den med högerhanden, min powerhand rakt i ansiktet på snubben och ser honom störta ner mot marken. One punch knockout. Adrenalinet kicka igång som en åsnespark rakt i ansiktet. Tunnelseendet som koncentrerade mig på killarna och fokusen på vilka slagkombinationer jag skulle dela ut, samt vad jag skulle undvika. Aldrig brottas när man möter fler än en person är bland de första som poppar upp. Snabba smällar med tyngd som kommer från helvetets hårda avgrund är det man satsar på. Ett två tre, en jab en höger och vänsterkrock senare är de borta.

 

Hjärnan pumpar hårdare än slagen från en alkoholistfarsas smällar och hjärtat pulserar snabbare än den maximala 220 slag per min. Svettig som jag var vaknar jag upp ur drömmen och tänkte ”inte igen”.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: