Jag var på toan och gjorde en nummer 2, sket med andra ord. När jag var färdig så upptäckte jag att toapappret var slut. "Helvete" tänkte jag. Jag skrek efter mamma, men ingen svarade.

Det fick mig att tänka på då en kompis var hemma hos mig. Han sket också (det är inte det enda vi gör hos mig), utan att tänka på att toapappret var slut. Så han skrek "Salar toapappret är slut, vafan ska jag göra?".
Hur tyket som helst svarar jag "och? Vad ska jag göra åt saken?".
Han bönade att jag skulle hämta toapapper, men jag orkade inte.
30 min senare så tyckte jag så synd om honom att jag bara kände mig tvungen.

Nu hade han suttit i toan i ungefär en timma, så länge att skitet borde ha torkat på hans röv.
"Snälla Salar, ge mig snälla" bad han.
Så jag ställde mig utanför fönstret och låtsades kasta igenom den genom fönstret. Men han visste inte att jag missade med mening, inte i början i alla fall.
I ungefär 1 och halv timma så satt han där och jag pissade nästan på mig så mycket jag skrattade.

Undra på varför han aldrig mer kom hem till mig.

Tillbaka till mig. Igen var hemma.
Jag fick panik, skulle jag tvätta röven som araber/kurder/iranier gör med vatten eller skulle jag vänta? Det äckligaste jag vet är det med vatten, jag får fortfarande mardrömmar från Iranresan. Har aldrig hatat något så hårt!
Men som tur hade jag mobilen. Ringer till mamma och säger "Mam kom hem snabbt! Jag skiter nästan på mig och glömde nycklarna".
Mamma som alltid är mamma svarar "skit på dig själv, så att du lär dig nästa gång".
Efter 10 minuters bönande så kom hon hem och var skitsur för att jag ljög. Därför lät hon mig lida i toan utan toapapper i 30 min!

/Snacka om Gud straffa mig för gamla gärningar!