Kurdiwüüd

Vad gör man om man älskar någon man inte får älska?

Någon så vacker att den skulle kunna lysa upp vilken planet som helst,

och ge liv till de allra avlägsna platser på denna jord. Med ett hjärta

lika sällsynt som Loch Ness. Ett sådant vackert hår att tom. kurderna

blir avis. Ögon som ädelstenar. Hjärna som en återupplivad Einstein.

Och allt annat lika perfekt som Baribes värld.

Någon som får en att bli glad så fort man känner av dens aura.

Någon som får ens värsta tråkigheter och tankar att försvinna spårlöst

och aldrig komma tillbaka, till skillnad från programmet spårlöst försvunnen.

Någon som är så god att man undrar vart den har gömt sin halo.

En person som verkligen saknar den lilla djävulen på vänstra axeln.

Någon man vill spendera varje sekund med. Och önska att varje sekund

blir till år.

Någon som endast behöver en millisekund för att avslöja alla dina

hemligheter, bara genom att titta dig i ögonen.

Någon som kan komplettera dina meningar, och du kan komplettera

dennes meningar. Som om era hjärnor är synkade genom ett magnetfält,

lika osynligt och starkt som atomerna i detta liv.

Och någon man aldrig vill förlora, inte ens tänka tanken om det heller.

Jag är emot bortgifte, men skulle mina föräldrar gjort det skulle jag

inte sagt emot (fan vad läskig jag är!).